 |
| Foto: Astrid Nydahl |
”Jag vet, att jag lyckas förmedla min djupa vantrivsel. Till att börja med är jag en person, som säger emot sig själv hela tiden. Mina skildringar av världen är inte behagliga. Jag känner motvilja mot nästan allting, inte bara mot systemet” (ur en gammal intervju med Michel Houllebecq, gjord i Argentina).
”Vad ser vi annat än lögner och elakhet, än hyckleri och förräderi, än den gemenaste nedrighet, när vi går här på gatan, om vi vågar gå ut på gatan, sa Reger". (Thomas Bernhard: Gamla mästare, översättning Jan Erik Bornlid).
Det är en av mina verkliga favoriter bland de europeiska författarna, Thomas Bernhard från Österrike, som skrivit boken Gamla mästare. Det var slumpen som gjorde att orden nu fick en ny och stark betydelse. Våldsdåden ökar. Rånen. Men också den vardagliga förnedringen, den är kanske värst. Inte går vi ut i onödan, i stadsmiljö.
Vid Östersjön står jag så nära realiteterna jag kan. Men de tvingar mig inte att böja rygg. Jag är ingen idylliker men önskar ofta att jag fortsatt det jag började för 25 år sedan: att fly, att befinna mig på flykt, att sopa igen spåren bakom mig.
