söndag 30 april 2023

Engels inför första maj

Okänd konstnär


Engels menar att industrialismens och proletariatets framväxt kan beskrivas i steg; först skapades en industriarbetarklass genom utvecklingen och förändringen av industrin, sedan skedde en stor förändring i och med kol- och metallgruvindustrin, med skapandet ”av ett nytt proletariat”. I tredje hand, säger Engels, ”påverkade industrin jordbruket och i fjärde förhållandena på Irland.” Utifrån detta menar han att man kan skönja olika nivåer av ”medvetenhetsgrad” hos den nya arbetarklassen. Han betraktar industriarbetarna som ”de mest upplysta beträffande sina egna intressen”, medan gruvarbetarna var det i mindre grad och lantarbetarna ”knappast alls.”

Att Engels resonerar om detta beror på att han också vill skildra och förstå hur den första kärnan i ”arbetarrörelsen” vuxit fram, ”i proportion till i vilken grad maskinernas framväxt har påverkat deras yrken.” Ty detta är själva grunden till en förståelse av vad som skett, säger Engels och förtydligar:

”Arbetsdelningen, användningen av vatten- och speciellt ångkraft, samt mekaniseringen, dessa är de tre hävstänger, med vilka industrin sedan mitten av förra århundradet, 1700-talet, verkat för att vrida världen ur led. Småindustrin skapade medelklassen, den stora skapade arbetarklassen och uppsatte de få utvalda ur medelklassen på tronen, men bara för att desto säkrare störta dem när tiden var inne. Samtidigt är det ett faktum, som inte kan förnekas men lätt förklaras, att den talrika lägre medelklassen från ’den gamla goda tiden’ krossats av industrin och upplösts till å ena sidan kapitalister och fattiga arbetare å den andra.”

En annan aspekt han vill undersöka, är den koncentration av människor, kapital och makt som industrialismen innebär, 

”helt naturligt, eftersom i industrin betraktas människan, arbetaren, endast som ett stycke kapital, för vars användande fabrikören betalar ränta under namn av arbetslön. Ett stort industriföretag behöver många arbetare, som tillsammans sysselsätts i en enda byggnad; de måste leva nära varandra och utgör, redan då det gäller en måttligt stor anläggning, en by för sig själv. De har behov, och för att tillfredsställa dessa behövs andra människor, varför hantverkare, skräddare, skomakare, bagare, snickare, murare drar dit."

Okänd fotograf


"Byborna, särskilt den yngre generationen, vänjer sig vid fabriksarbetet, blir förtrogna med det, och när den första fabriken inte kan anställa alla, faller lönerna, och följden blir att nya fabrikanter flyttar in. Så växer byn till en liten stad, och den lilla staden till en stor. Ju större staden, desto större dess fördelar."

Utifrån detta schematiska resonemang övergår Engels till att beskriva hur den växande populationen och industrialismen också genererar vägar, järnvägar och kanaler. Till sist, suckar han, har det gått så långt ”att Merry Old England är ett okänt begrepp, för själva det gamla England är bortglömt”.

När Engels beskriver London, så noterar han att det råder ett intensivt folkliv, ”gatuvimlet innefattar i sig något motbjudande, mot vilket den mänskliga naturen går uppror.” 

Han refererar till Max Stirners bok Den ensamme och hans egendom (hette egentligen Caspar Schmidt, var född i Bayreuth, Bayern 1806, dog i Berlin 1856), och säger att det i detta vimmel förs ett socialt krig, ”allas krig mot alla” och att det förs helt öppet. Skälet skulle vara att människorna nu betraktar 

”varandra enbart som användbara föremål; var och en utnyttjar den andre och i slutändan blir det de starkare som trampar de svagare under klacken. Det mäktiga fåtalet, kapitalisterna, roffar åt sig allt för egen del, medan för de många svaga, de fattiga, knappast ens återstår mer än existensminimum.”

Och gäller det för London, så gäller det för ”Manchester, Birmingham, Leeds, för samtliga stora städer”, ”å ena sidan barbarisk likgiltighet och omedgörlig själviskhet, å andra sidan bottenlös misär; överallt det sociala kriget, vars och ens hem under belägringstillstånd.”

Valborg i vinden - igen, samt lite om hur ukrainska flyktingar förnedras i vårt land

Utsikt över Oppmannasjön. Foto: Astrid Nydahl

Närheten till vatten är min högsta prioritet. Framförallt är det Ivösjön som lockar om våren. På sommaren kan man inte sitta vid Vångastranden om man är diabetiker. Då blir man sönderbiten av de sockerälskande hästflugorna.

Oavsett vilka typer av fascism som hotar oss tar jag en mental fridag och återkommer när allt börjar likna vardag igen. Önskar er alla en fridfull Valborg!

***

Vet ni hur illa vi behandlar flyktingar från Ukraina?  Jag betraktar varje ukrainare på flykt undan Putin-fascismens vidriga angreppskrig, som en broder eller syster. Med tanke på hur Sverige öst miljarder över araber, afghaner, afrikaner och andra från mycket avlägsna länder, är det ett hån hur "vi" behandlar ett europeiskt broderfolk. Läs i Svenska Dagbladet och förstå hur illa det står till:

"En vuxen ensamstående asylsökande – eller person som har skydd enligt massflyktsdirektivet – får 71 kronor i dagersättning av Migrationsverket. För barn ges en något lägre ersättning per dag, som bestäms av barnets ålder och det sammanlagda antalet barn i hushållet. Ersättningen har legat på samma nivå sedan 1994."

"Oleksandr Leonov vill verkligen inte klaga, han säger att de får ihop vardagen.

– På det här sättet fungerar det, om vi inte gör några extravaganta saker som att köpa skor eller en t-shirt, säger han och berättar att Migrationsverket uppmanat dem att söka pengar för sommarkläder. Nästan alla nekades."

lördag 29 april 2023

‘We demand the torture cease’ Margaret Atwood, Jude Law, Salman Rushdie, and more than 100 other public figures call for Alexey Navalny’s release

April 28, 2023

To President Putin,

As we write and you are well aware, Alexey Navalny is being held in IK-6, one of the harshest penal colonies in your country. He has been consistently returned to solitary confinement, squeezed into a concrete cell the size of a dog kennel, with no ventilation. Visits from relatives and phone calls are forbidden, his attorney-client privileges have been canceled. Despite running a fever, he is required to stand all day. 

We add our voices to those of the 600 Russian doctors requesting urgent and immediate independent medical help. A further 100 Russian lawyers and 100 regional deputies are demanding that the torture of Navalny cease and again that medical assistance be provided. 

Navalny is serving prison sentences based on charges which would never have been upheld under any independent legal system. We support the call of the German government, the U.S. authorities, and the European Union demanding his immediate release. It is in your power.

Michael Abramowitz (president of Freedom House)

JJ Abrams (filmmaker, composer)

Pamela Adlon (actress)

Paige Alexander (CEO of the Carter Center)

Svetlana Alexievich (journalist, writer, Nobel Prize winner)

Anne Applebaum (journalist, writer)

Margaret Atwood (writer)

Mikhail Baryshnikov (dancer, choreographer)

Gina Bellman (actress)

François Berléand (actor)

Ingrid Betancourt (politician, activist, writer)

François Bizot (anthropologist)

William Boyd (writer)

John Burnham Schwartz (writer, screenwriter)

Ken Burns (filmmaker)

Carole Cadwalladr (journalist, writer)

Alastair Campbell (journalist, writer)

Éric Cantona (actor, former professional footballer)

Elizabeth Carling (actress, singer)

Emmanuel Carrère (writer, filmmaker)

Jung Chang (writer)

Enzo Cilenti (actor)

Christopher Clark (historian)

JM Coetzee (writer, Nobel Prize winner)

Costa-Gavras (filmmaker)

Benedict Cumberbatch (actor)

Alan Cumming (actor)

Charles Cumming (writer)

Emma Cunniffe (actress)

Rachel Cusk (writer)

Richard Dawkins (biologist, writer)

David Duchovny (actor, writer, singer)

Pasquale Esposito (actor, singer, filmmaker)

Sir Richard Evans (historian)

Sebastian Faulks (writer)

Niall Ferguson (historian)

Orlando Figes (historian)

Kate Fleetwood (actress)

Jonathan Franzen (writer)

Michael Frayn (writer)

Neil Gaiman (writer)

Henry Louis Gates, Jr. (historian, editor, filmmaker)

Jamie Glover (actor)

Linda Goldstein Knowlton (filmmaker, producer)

Vesna Goldsworthy (poet, writer)

Philip Gourevitch (journalist, writer)

Roy Greenslade (journalist, writer)

Sienna Guillory (actress)

Nedim Gürsel (writer)

Matt Haig (journalist, writer)

David Hare (filmmaker, writer)

Irina Higgins (neuroscientist)

Stephen Hopkins (filmmaker)

Sharon Horgan (actress, writer, filmmaker)

Anthony Horowitz (writer)

Rebecca Johnson (actress)

Erling Kagge (writer, explorer)

Bentley Kalu (actor)

Daniel Kehlmann (writer)

Etgar Keret (writer)

Jemima Khan (UNICEF ambassador)

David Lavin (entrepreneur)

Jude Law (actor)

Kathy Lette (writer)

Marc Levy (writer)

Dixie Linder (producer)

Giorgio Marchesi (actor)

Agnès Martin-Lugand (writer)

Mariana Martins (entrepreneur)

Natascha McElhone (actress)

Ian McEwan (writer)

Catherine Merridale (historian)

Claire Messud (writer)

Tim Minchin (comedian, writer, musician)

Herta Müller (writer, Nobel Prize winner)

Charlie Murphy (actress)

Péter Nádas (writer)

Azar Nafisi (writer, professor)

Sylvia Nasar (journalist)

Bill Nighy (actor)

Amélie Nothomb (writer)

Trevor Nunn (theatre director)

Tracy Ann Oberman (actress, playwright)

George Packer (journalist, writer)

Orhan Pamuk (writer, Nobel Prize winner)

Daniele Pecci (actor, film director)

Maria Popova (writer, poet)

Ellendea Proffer Teasley (writer, translator, editor)

Philip Pullman (writer)

Charlotte Randall (writer)

Dame Vanessa Redgrave (actress, activist)

David Remnick (journalist, writer, editor)

Jean Reno (actor)

Daniel Roher (Oscar-winning documentary maker)

JK Rowling (writer)

Arundathi Roy (writer)

Salman Rushdie (writer)

Alicia Sams (producer)

Nitin Sawhney (composer, producer)

Simon Schama (historian)

Kristin Scott Thomas (actress)

Simon Sebag-Montefiore (writer, historian)

Zaab Sethna (businessman)

Claudia Silver (actress, screenwriter)

Peter Singer (writer, activist)

Ali Smith (writer)

Timothy Snyder (historian)

Art Spiegelman (cartoonist, editor)

Samantha Spiro (actress)

Juliet Stevenson (actress)

Tom Stoppard (playwright)

Alexia Stresi (writer)

Arch Tait (translator, editor)

Paul Theroux (writer)

Olga Tokarczuk (writer, Nobel Prize winner)

Katherine Tozer (writer)

Mark Umbers (actor)

Álvaro Vargas Llosa (writer, political commentator)

Mario Vargas Llosa (writer, Nobel Prize winner)

Indira Varma (actress)

Marina Warner (writer, historian)

Dominic West (actor)

Olivia Williams (actress)

Rowan Williams (ex-Archbishop of Canterbury, poet, philosopher, peace negotiator)

Simon Winchester (journalist, writer)

Susannah Wise (actress)

James Wood (writer)

Lawrence Wright (journalist, writer)

Thom Yorke (singer, composer, songwriter)

Assad Zaman (actor)

Elsa Zylberstein (actress)

Vem tillåter och accepterar "en nationalsocialistisk hyllning" på Första maj?

Foto: Astrid Nydahl
Inför 1 maj låter de svenska nazisterna meddela:

"Klockan 11:30 på Olof Palmes torg i Sundsvall kommer Nordiska motståndsrörelsens nationalsocialistiska hyllning till den nordiska arbetaren gå av stapeln måndagen den 1 maj." 

Att Sverige länge varit på väg utför är väl ingen nyhet, men finns det ens ett gram kvar av självrespekt och nationell identitet när man kan framföra en "nationalsocialistisk hyllning" på det torg i Sundsvall som bär Olof Palmes namn?

Ni som läser mig vet att jag kan gå mycket långt i försvaret av yttrande- och tryckfriheten. Men jag har under alla år sagt att gränsen går vid muntligt och fysiskt våld riktat mot andra människor. Nationalsocialismen - nazismen - är detta våld konkretiserat och tydligt manifesterat.


fredag 28 april 2023

Varför skulle man låtsas tillfreds?

Foto: Astrid Nydahl
 

När man står vid avgrunden har man svårt att ta steget tillbaka till fast mark.

Varje dag sedan några veckor tillbaka har passerat alldeles intill avgrunden.

Varför skulle man låtsas tillfreds? Varför låtsas medmänsklig? Jag ser hela tiden vad det är människor gör mot andra människor. Ingenting tycks stoppa dem när man väl givit dem carte blanche.

Det finns många som sätter sitt hopp till olika politiska krafter. Andra följer med av bara farten.

Jag sitter hellre still vid havet, sjön eller skogen. Att begrunda det som sker gör ont tillräckligt.

Fascismen inför sabbaten

Foto: Astrid Nydahl
 

Fascismen hotar oss från många håll. I Sverige, liksom i de flesta europeiska länder, hotas vi av islamo-fascismen. Intimt knuten till den är den grova kriminaliteten kopplad både till Mena-länderna och asiatiska/afrikanska gängkriminella. 

Vi hotas också av Putinfascismen som målmedvetet förstör Ukraina. Vem kan förhålla sig lugn inför de mordiska ambitioner Putin-gänget har? Hoten mot de baltiska länderna är redan konkret uttalade, från kinesiskt håll.

Fredag betyder sabbat. Fredag betyder middagsgäster här. Det blir den stora finalen för mitt vindrickande i den här omgången. Kalvlägg kokt i vitt vin, puréer på blomkål och broccoli, smörstekt svamp som stuvning och annat gott. Det blir portugisisk Casal Garcia till förrätten och dito röd Dâo till middagen.

På tal om sabbat undrar jag vad de israeliska fascisterna hittar på. Motståndet är starkt. I det finns en sista gnutta hopp. Men man ska inte överdriva det hoppet. Fascismen har skördat segrar förr.


torsdag 27 april 2023

Viljan och omständigheterna

Foto: Astrid Nydahl

Inför den psykiska undergången är viljans makt så liten

att den knappt ens syns eller hörs. Vägen ner är kantad av smuts, oväsen och tvära kast.

 

Ville jag något annat kunde jag inte nå det. Alldeles framför mig var det omöjligt att ens ta på, än mindre sluta handen runt. Händernas darrningar var inte bara uppseendeväckande, de fanns alltid som ett hinder i vaket tillstånd.

 

Skulle jag vara med på en födelsedagsbjudning? Skulle jag vilja fira midsommar tillsammans med de andra? Frågorna har ställts i så många år nu, att de flesta borde veta svaren i förväg.

 

Jag vistas i det fiktiva. Jag vistas i det skapade. Allt det är verkligare än köttet och blodet. Den psykiska undergången är kanske också den fiktiv.

 

Varje gång jag öppnar boken stelnar jag till. Har jag inte läst dessa ord många gånger? Det är en alldeles ny bok. Jag öppnar den och tänker flera varv kring det omöjliga innan jag tar fram pennan och gör understrykningar.

 

Viljans makt känner jag inte. Viljans makt hör det förflutna till.

"Ingen tanke är mera upplösande eller mera förstärkande än döden"

Foto: Astrid Nydahl
 

Ur Tobias Dahlkvist mycket läsvärda bok Eremiten i Paris. Emil Cioran och pessimismen som levnadskonst citerar jag:

"I Bekännelser och bannlysningar, det vackra ålderdomsverket där levnadskonsten är mer konsekvent genomförd än någon annanstans, konstaterar han: 'När man dör blir man världens härskare.' I samma skrift gör han också en reflektion om användandet av tanken på döden: 'Ingen tanke är mera upplösande eller mera förstärkande än döden. Utan tvivel är det på grund av denna dubbla egenskap som man tuggar om denna tanke tills man inte längre kan undvara den. Vilken tur att i ett och samma ögonblick möta ett gift och ett botemedel, en uppenbarelse som dödar och som gör levande, ett stärkande gift.' Detta tema, att tanken på döden både skakar om människan och ger henne medlen att hantera denna omskakning, är av central betydelse för Cioran."


Och vill jag tillägga: kanske för oss alla? Döden har sedan den 10 oktober 2014 fått en helt annan betydelse i mitt liv. Aldrig har jag ägnat så mycket tid åt att tänka på döden. Den som tog Tobbe ifrån oss, men också den egna, den som kan komma precis när som helst. Och det är ju den vi måste förbereda oss på. Leva varje dag som om det var det självklaraste att just döden måste få ta sin plats. Dahlkvist talar rentav om att dödsskräcken för Cioran blir "livgivande."

"Tanken på döden är alltså praktisk för Cioran. Den är en skyddsmekanism mot en irrationell fruktan. För som Cioran konstaterar i Den onda demiurgen: 'I teorin kvittar det mig lika att leva eller dö; i praktiken hemsöks jag av all den ångest som skapar en avgrund mellan livet och döden.' Men hur irrationell dödsskräcken än är - och för den som likt Cioran menar att det vore mycket bättre att aldrig ha fötts är det svårt att inte beteckna dödsskräcken som irrationell - behövs ett sätt att hantera den. Och Cioran försöker alltså göra detta genom att tänka på döden precis som hans läromästare inom den praktiska filosofin gjorde."

 

 

onsdag 26 april 2023

Andra människors gärningar

Foto: Astrid Nydahl
Det finns inget att yvas över. Ingenting alls.

Men det finns å andra sidan sådant som andra människor åstadkommit, som blir till inspiration också för mig.

Al Pacino i filmen om Shakespearepjäsen King Lear är en sådan sak. Det är också Den okände von Wright som just anlänt från förlaget Appell.

Var det inte så allt började en gång i barn- och ungdomen, att någon satte det inspirerande i ens händer.


tisdag 25 april 2023

De gamla vännerna, och de döda

Foto: Astrid Nydahl
 

"Statistiskt sett är jag i utförslöpan. Måtte den pågå ett tag! viskar jag ut i det osynliga. I personregistren till mina memoarer är 90 procent numera avlidna. Men inom mig fortsätter de att resonera, skratta och ilskna till. Saknad kan man inte livnära sig på." Per Wästberg i Svenskan.

Per Wästbergs senaste krönika fick mig att stanna till. Jämnåriga vänner har jag knappt alls. Min bästa och långvarigaste vän Per är väl sju år äldre än jag, omistlig varje vecka, år efter år, och till de bästa vännerna räknar jag också Ervin som är på väg mot de nittio. Vem skulle jag diskutera Montaigne, politisk populism och Ungern med om inte Ervin fanns? Anne-Marie var lika gammal som jag, född 1952 men dessvärre borta för alltid. Vid hennes sida - och sedan vid min - fanns och finns alltid Hans Boij, han fyller 84 i år.

Jag kommer att tänka på den första kvinnan i mitt liv, Pyrre. Jag var arton, hon var fjorton år äldre än jag. Hon var och är en framstående textilkonstnär och tavlan hon målade till mig som avsked har hängt inramad i mitt hem alla år sedan dess.

Ulla Britt var min tandläkare och kom att bli särskilt betydelsefull som vän. Hon är 78. Lennart är en nästan daglig röst i mitt bloggande och skrivande liv, han blir snart 79.

Flera jämnåriga och yngre vänner har jag förstås. Men det var de äldre jag ville nämna idag.

De döda då? De är många vid det här laget. Jag vårdar dem i minnet. Vi talar ofta om dem här hemma. Arne kom in i mitt liv samtidigt som jag mötte Astrid. Min son Tobbe har snart varit död i ett årtionde, men honom talar jag med varje dag.

Lysande film om en kvinna i brand

Foto: Astrid Nydahl

Film och litteratur är två kulturer jag dagligen vistas i. Gårdagens andra film (ja, vi såg faktiskt tre långfilmer från eftermiddag till kväll, de andra var Al Pacinos Chinese Coffee och Haskell Wexlers Medium Cool om 1968 i USA) var Porträtt av en kvinna i brand, av Céline Sciamma. Den fick många lovord när den kom 2019. Svenska Dagbladet konstaterade att den är värd högsta betyg. 

De två huvudrollerna i filmen, spelade av Noémie Merlant och Adèle Haenel

"Bretagne, Frankrike, 1760. Konstnären Marianne har fått i uppdrag att göra ett porträtt av Héloïse, en ung kvinna som just lämnat klostret. Héloïse ska giftas bort och den presumtiva brudgummen vill se hur hon ser ut. Men hon vill inte gifta sig och Marianne måste måla henne i smyg. Hon iakttar Héloïse om dagen och målar henne i hemlighet på natten. Mellan de två kvinnorna växer en intimitet och attraktion fram. De delar Héloïses första och sista ögonblick av frihet, allt medan Marianne målar det porträtt som ska avsluta allt.

Céline Sciamma (Water Lilies, Un Certain Regard Cannes 2007; Tomboy, Jurypriset Berlin 2011; Girlhood, öppningsfilm Directors’ fortnight Cannes 2014; Mitt liv som zucchini, Directors’ fortnight Cannes 2016, Cesar Award för bästa manus) återförenas med den prisbelönta skådespelerskan Adèle Haenel i ett intimt och djuplodande kostymdrama som tävlade om Guldpalmen i Cannes 2019."

Ullmar Qvick: Tre albanska poeter. Presentationer och dikter

LULZIM TAFA föddes 1970 i Lipjan, Kosova. Han har verkat som föreläsare i brottmålsjuridik vid olika universitet, rektor vid AAB-universitetet i Prishtina, aktivist för människors och djurs rättigheter samt som poet. Hans dikter finns översatta till ett antal språk.

Genom inspiration av Kosovas ambassadör i Stockholm Shkendije Geci-Sherifi har jag nu översatt fem av denne framstående författares dikter. Här är en av dem:

ÄVEN DE VI INTE KÄNNER LIDER


Även de vi inte känner lider 
De har feber, ångest, hallucinationer 
Blödningar. 
Brutna ben
och själar.
De behöver medicin 
Salva mot ord
Förband mot lidande
Mot onda drömmar
Förband för själen
Även de vi inte känner lider
Av hepatit C
Av starkt buller
Depression cancer 
Hjärtat 
Lungsjukdom 
Av väntan,
Tillfrisknandet och döden
Som inte kommer.
Även de som vi inte känner lider 
De har behov av andning
Stativ för blodtransfusion 
Beröring av pannan  
Behov av medicin
Särskilt medicin 
Tabletter för hjärtat 
Tabletter för huvudet
För värk i kropp och själ 
Ja 
Även de som vi inte känner lider

 

***


XHEVAHIR SPAHIU föddes 1945 i Skrapar, ett bergsområde i södra Albanien. Han är en av Albaniens mest kända poeter.

I dikten som jag tolkat framträder på ett skakande sätt den alienation och tomhet som de albanska kulturskaparna upplevt efter den totalitära diktaturens fall. De upplever sig ha förlorat förmågan till omställning, till att utnyttja friheten. Även i Fatos Arapis diktning är förlusten av ordet ett genomgående tema.


ORDET 


De sa till ordet: nu är du fri
Men ordet hade inte kraft att säga dem: det gäller inte mig
Och hur skulle det gälla mig
när jag inte sa det till dem då jag borde?
Jag står utan armar
Jag står utan himmel
jag är liv utan dröm 
jag är dröm utan liv.
De sa till ordet: du är fri.
Svårt, sa ordet, så svårt
att tro att jag är fri;
sen jag ätit mina strofer
sen jag blivit stympad
och friheten blivit fängelse.
De sa till ordet: friheten lever.
Ordet svarade:
Jag är inte lik Konstantin som färdas efter sin död.
De sa till ordet: du är friheten.
För att förstå detta behövs bara lite.
Hon trodde på det,
hon öppnade munnen,
men i stället för ljud
kom det bara 
blod.

***


FARUK TASHOLLI föddes 1958 och avslutade sin utbildning vid Prishtinas universitet. Från 1980 var han verksam som kulturredaktör vid studenttidningen och Radio Prishtina till dess att den serbiska ockupationsmakten stängde alla albanska medier 1990. Tasholli emigrerade till Tyskland 1994. Han har  också varit flitig låtskrivare med många 'hits' som resultat.
Hans dikt som jag översatt hade aldrig  behövt skrivas om de serbiska författarna fördömt den vidriga ultranationalism som förgiftat Serbien i 150 år. Tvärtom stödde de den hemska fördrivnings- och folkmordspolitik som drabbade både Bosnien och Kosova. Det hade skapats en rasistisk mentalitet där "de andra" sågs som skadedjur som skulle förintas eller drivas bort.


Medan Tyskland genomgick en avnazifiering efter andra världskriget har något sådant inte skett i Serbien. Därför får sanningen om dessa systematiska grymheter, vilka också skapat en moralisk varböld hos serberna, aldrig glömmas. Jag tackar vännen Shuquri Sejdijaj, som förmedlade dikten.


BREV TILL DE SERBISKA FÖRFATTARNA


Berätta för barnen att ni dödat oss
Att ni skurit upp oss med bajonetter 
Fastbundna vid trädstammar
Ni har skurit av våra halsar

Berätta det för era barn, berätta
Tveka inte
För tvekan är ynkedom

Berätta för barnen att varje kväll
Har ni varit berusade på Francuska 7 *
Med fickorna fulla av metaforer
Och ni har skrikit högt
Död åt albanerna!

Berätta för barnen att ni lönnmördat
Även oskyldiga barn
För att försvara för världen
Era massmord på våra barn
Som nazisterna i Kragujevac **

Berätta för barnen att ni skickat soldater
Poliser och mördarband
För att bluffa om ännu en seger
I det Förlorade Slaget om Kosovo

Berätta för barnen att ni våldtagit våra kvinnor
Och med de våldtagna kvinnorna också barnen
Ni har gjort dem till bröder till statslösa
Bröder de aldrig kommer att möta
Berätta för barnen att ni stulit våra lik
Där vattnets språk visade oss graven

Medan ni
På Donaus Riviera söker ny inspiration
Stå upp och berätta högt för barnen 
Att efter varje olyckligt slut
Kräver mänskligheten sitt monument
En borg av ljus

+ Populär restaurang och klubb i Belgrad
++  Massakern i Kragujevac var en direkt vedergällningsaktion. Tidigt på morgonen den 19 oktober 1941 invaderades staden av tyska trupper. Cirka 10 000 personer, mellan 16 och 60 år, arresterades. Aktionen leddes av major Paul König. Flera tusen serber och romer, däribland 300 skolelever och 18 lärare vid stadens gymnasium, fördes ut ur staden och arkebuserades.



måndag 24 april 2023

Måndag med saudade och vapen

Foto: Astrid Nydahl
 

Måndag igen. Inget fel i det.

Men just denna måndag är speciell. Samtal med läkaren om dysfagin. Saudade-måndag.

Läser Christa Wolf igen. Häpen över hennes fantastiska språk, mindes inte att det var så bra. Änglarnas stad heter boken och utspelar sig förstås i Los Angeles.

"Den eftermiddagen i loungen kunde jag inte ana hur många kvällar, hur många timmar under de kommande åren som skulle ägnas åt att föra ändlös samtal om det som skulle komma att kalla 'Stasi-debatten'. Rapporter om respektive tillstånd i akterna. Huruvida en misstanke kunde styrkas eller skingras"

En obehaglig överraskning väntade på Christa Wolf. Eller var den obehaglig? 

Nya filmer kom från vännen Anders i Finland. Kvällarna är räddade ett bra tag framåt.

Var går gränsen mellan bruk och missbruk? Den som dricker vin ser inte gränsen ens. Men han hör vapnens sång över fälten så länge NATO övar i grannbyn.

***

Saudade är ett centralt begrepp i den portugisiska fado-musiken. Betyder på ett ungefär längtan och saknad.

söndag 23 april 2023

Skånsk skärgård och kanonmuller

Tosteberga hamn med Skånes enda skärgård. Mobilfoto: T.N.

Sista varma dagen på ett tag under lördagen, varför vi tog en extra picknick på eftermiddagen. Vi tog till Tosteberga hamn, en av de verkligt fina platserna.

Hela tiden hörde vi kanonmuller. Aurora 23, som börjar på allvar här hos oss på måndag, har redan militära övningsaktiviteter. Kontrasten mellan idyll och krigsövning är stor nog, även om vi ofta påminner varandra om varför detta sker.

Ukrainas folk har lidit svårt i mer än ett år. Det finns ingenting som tyder på att Putin-fascismen skulle inse vad det är för brottslig verksamhet den bedriver. Det finns tillräckligt många ja-sägare, medlöpare och lydiga människor i det väldiga Ryssland, för att krigsmaskinen ska kunna rulla vidare.

Tosteberga hamn, vid bodarna. Mobilfoto: T.N. 


lördag 22 april 2023

Vad kan muslimska kvinnor erbjuda?

Resterna av ett bord. Foto: Astrid Nydahl
 

"De muslimska männen behöver backa. Vi behöver fler muslimska kvinnor som gör sina röster hörda och tar plats, och då måste männen låta dem få ta den platsen. Men det är en vilja som inte existerar på så många håll idag" Sarah Delshad i Svenskan.

Det har sedan Ayaan Hirsi Ali trädde fram med sina böcker och filmer för snart tjugo år sedan, kommit flera intressanta muslimska kvinnor som utmanar den gängse manliga makten.

Ska vi lyssna till dem? Det ska vi absolut göra, men vi ska också komma ihåg att vår grundläggande islam-kritik fortsätter att vara relevant. Vi har att göra med en djupt reaktionär religiös tradition. Den kan inte reformera. Det tror Hirsi Ali, vilket hon visat i sin bok Reformera islam som kom 2015. När jag recenserade den påpekade jag att den i bästa fall är naiv.

Ali skrev bland annat:

”Jag anser det trovärdigt att internet kommer att bli för den muslimska världen på 2000-talet vad tryckpressen var för kristenheten på 1500-talet. Jag anser det trovärdigt att de våldsamma islamister jag har kallat medinamuslimer är de moderna motsvarigheterna till de fanatiska sekterna i förreformationens Europa och att en helt annan reformrörelse redan bildas i Mellanösterns och Nordafrikas storstäder (…) Mycket är ovisst i detta tidiga skede. Det enda säkra med den muslimska reformationen är att den inte kommer att likna den kristna. Det är sådana fundamentala skillnader mellan Jesus och Muhammeds lära, för att inte tala om de båda religionernas radikalt olika organisatoriska struktur, att alla analogier faller i stycken.”

fredag 21 april 2023

Första långsträckan genom strandskogen

Foto: Astrid Nydahl
 

För första gången sedan jag blev sjuk och sängliggande i fem veckor, orkade jag i dag på morgonen gå hela vägen genom strandskogen tills jag kom upp på höjden där man kan skåda ut över Östersjön. Vilken höjdpunkt det blev, vilken underbar bekräftelse på att jag är på väg att återfå kraften i benen. Med käpp förstås!

Och jag läser Vilhelm Ekelund: Havet

O tillflykt, säkra ro!

Hur själen än har flyktat

du ständigt dock o hav,

i härlighet är nytt.

Hur månget hjärta glömt

vid denna djupa syn,

hur mången själ har stillnat!

Och mänsklighetens ädle, tankens

och sångens väldige, ha mättat sina själar,

o heliga, av dina brus, som sjunga

i morgonbrus ur Pindaros och mörkna

med Psaltaren till väldigt aftonbrus!

Foto: Astrid Nydahl

Utsikt mot norr från platsen där vi satt i dag. Foto: Astrid Nydahl


Underminerad och fallen bänk på sanddyn. Foto i dag: Astrid Nydahl