ÄVEN DE VI INTE KÄNNER LIDER
Även de vi inte känner lider
De har feber, ångest, hallucinationer
Blödningar.
Brutna ben
och själar.
De behöver medicin
Salva mot ord
Förband mot lidande
Mot onda drömmar
Förband för själen
Även de vi inte känner lider
Av hepatit C
Av starkt buller
Depression cancer
Hjärtat
Lungsjukdom
Av väntan,
Tillfrisknandet och döden
Som inte kommer.
Även de som vi inte känner lider
De har behov av andning
Stativ för blodtransfusion
Beröring av pannan
Behov av medicin
Särskilt medicin
Tabletter för hjärtat
Tabletter för huvudet
För värk i kropp och själ
Ja
Även de som vi inte känner lider
***
I dikten som jag tolkat framträder på ett skakande sätt den alienation och tomhet som de albanska kulturskaparna upplevt efter den totalitära diktaturens fall. De upplever sig ha förlorat förmågan till omställning, till att utnyttja friheten. Även i Fatos Arapis diktning är förlusten av ordet ett genomgående tema.
ORDET
De sa till ordet: nu är du fri
Men ordet hade inte kraft att säga dem: det gäller inte mig
Och hur skulle det gälla mig
när jag inte sa det till dem då jag borde?
Jag står utan armar
Jag står utan himmel
jag är liv utan dröm
jag är dröm utan liv.
De sa till ordet: du är fri.
Svårt, sa ordet, så svårt
att tro att jag är fri;
sen jag ätit mina strofer
sen jag blivit stympad
och friheten blivit fängelse.
De sa till ordet: friheten lever.
Ordet svarade:
Jag är inte lik Konstantin som färdas efter sin död.
De sa till ordet: du är friheten.
För att förstå detta behövs bara lite.
Hon trodde på det,
hon öppnade munnen,
men i stället för ljud
kom det bara
blod.
***
Hans dikt som jag översatt hade aldrig behövt skrivas om de serbiska författarna fördömt den vidriga ultranationalism som förgiftat Serbien i 150 år. Tvärtom stödde de den hemska fördrivnings- och folkmordspolitik som drabbade både Bosnien och Kosova. Det hade skapats en rasistisk mentalitet där "de andra" sågs som skadedjur som skulle förintas eller drivas bort.
Medan Tyskland genomgick en avnazifiering efter andra världskriget har något sådant inte skett i Serbien. Därför får sanningen om dessa systematiska grymheter, vilka också skapat en moralisk varböld hos serberna, aldrig glömmas. Jag tackar vännen Shuquri Sejdijaj, som förmedlade dikten.
BREV TILL DE SERBISKA FÖRFATTARNA
Berätta för barnen att ni dödat oss
Att ni skurit upp oss med bajonetter
Fastbundna vid trädstammar
Ni har skurit av våra halsar
Berätta det för era barn, berätta
Tveka inte
För tvekan är ynkedom
Berätta för barnen att varje kväll
Har ni varit berusade på Francuska 7 *
Med fickorna fulla av metaforer
Och ni har skrikit högt
Död åt albanerna!
Berätta för barnen att ni lönnmördat
Även oskyldiga barn
För att försvara för världen
Era massmord på våra barn
Som nazisterna i Kragujevac **
Berätta för barnen att ni skickat soldater
Poliser och mördarband
För att bluffa om ännu en seger
I det Förlorade Slaget om Kosovo
Berätta för barnen att ni våldtagit våra kvinnor
Och med de våldtagna kvinnorna också barnen
Ni har gjort dem till bröder till statslösa
Bröder de aldrig kommer att möta
Berätta för barnen att ni stulit våra lik
Där vattnets språk visade oss graven
Medan ni
På Donaus Riviera söker ny inspiration
Stå upp och berätta högt för barnen
Att efter varje olyckligt slut
Kräver mänskligheten sitt monument
En borg av ljus
+ Populär restaurang och klubb i Belgrad
++ Massakern i Kragujevac var en direkt vedergällningsaktion. Tidigt på morgonen den 19 oktober 1941 invaderades staden av tyska trupper. Cirka 10 000 personer, mellan 16 och 60 år, arresterades. Aktionen leddes av major Paul König. Flera tusen serber och romer, däribland 300 skolelever och 18 lärare vid stadens gymnasium, fördes ut ur staden och arkebuserades.
