”… låt oss lägga bort att tala om höger och vänster när det är fråga om
konst. Det ligger något vidrigt och förvillande däri” (Karl Wåhlin 1892. Sidan 242
i boken)
”Och vilket väsen dessa färger gör! De ropar, den ena högre än den andra” (Karl
Wåhlin 1885 om Hugo Birgers måleri. Sidan 288 i boken)
Har det någon betydelse
vad jag visar här i bloggen? Förmodligen inte. Möjligen en marginell betydelse
för vissa läsare. Hur många de är spelar inte så stor roll, eftersom vi
tillsammans bildar någon form av kulturkrets.
Tidskriften Ord & Bild grundades av
Karl Wåhlin 1892. Än i dag utges tidskriften, nu under ledning av Ann Ighe i
Göteborg.
Låt mig först konstatera att boken jag
nu skriver om, är ännu ett exempel på den förstklassiga bokkonst som förlaget
Appell står för. Rikt illustrerad blir den också en fröjd för ögat.
Det blir därför en bok jag placerar i
mitt läsställ (byggt av en släkting, med hjul och allt). Den är tung. Den tar man
inte med sig för att liggande läsa i sängen eller soffan. Men så är det också
av stor vikt att lära sig att skilja på små/tunna böcker – oavsett om de
innehåller prosa, lyrik eller sakprosa – och de större bokverken som både kan
användas som referenser och som upplysning/information vid första bekantskapen.
Som det sistnämnda är Magdalena Grams bok om Karl Wåhlin.
 |
Karl Wåhlin med museikollegor. Bild ur boken
|
Vad arbetade då Wåhlin med och hur ser
några av de viktiga insatserna ut?
I bokens titel sammanfattas allt i orden
”kritiker, redaktör och museiman”.
Född i Lund
1861 kom han redan som ung att bli aktiv i olika sammanhang. Han medarbetade i
Sydsvenskan 1884-86 och sedan han kommit till Stockholm började han också
skriva i Svenska Dagbladet.
Han deltog
i en rad stiftelser och organisationer som täckte allt från konst, slöjd och
publicistik till museiverksamhet och ett eget författarskap.
Wåhlin
levde ett synnerligen rikt liv och hans omfattande insatser måste ha kommit många
människor till del. När han avlider i Stockholm 1937 har han fullbordat ett
livsverk större och mer omfattande än de flesta.
 |
Bokens författare Magdalena Gram
|
Magdalena
Gram är fil.dr i konstvetenskap och har med detta praktverk möjliggjort en
djupare och rikare bild av Wåhlin och hans gärning.
Förlagets presentation
Karl Wåhlin (1861–1937) var en
nyckelperson i svenskt kulturliv under flera decennier. Som kritiker i
dagspressen granskade han konstens utveckling från 1880-talets
sanningssträvande realism till det tidiga 1900-talets mångskiftande modernism.
Wåhlin värnade också om publikens möte med konsten och var drivande i den
process som ledde till att Nationalmuseum utvecklades till ett renodlat
konstmuseum i takt med sin samtid. År 1892 grundade han den nordiska
kulturtidskriften Ord och Bild, nydanande till form och innehåll och ett
uppmärksammat forum för tongivande konstnärer och författare.
Karl Wåhlin skrev
två konstnärsmonografier, om Carl Wahlbom och om Ernst Josephson. Båda böckerna
var banbrytande inom genren och lade grunden för vidare forskning. Som ledamot
i det litterära Samfundet De Nio, som instiftades 1913, var Wåhlin en
organiserande kraft.
Magdalena Gram berättar om Karl
Wåhlins privata och professionella liv och belyser den värdegrund som
kännetecknade hans livsgärning och ställningstaganden. Fram träder bilden av en
mångsidig kulturpersonlighet och en eftertänksam analytiker, en betydelsefull
röst i tidens offentliga samtal och kulturdebatter.