Hur börjar man läsa en bok vars omslagstext är satt med en av de fulaste typsnitt jag någonsin sett, och som sedan visar sig ha en inlaga tryckt med blå (stencilblå!) brödtext? Det gör det inte lätt. Jag köpte boken full av iver och glädje. En aldrig tidigare översatt samling intervjuer, samtal, nu på svenska av mästaren Jan Erik Bornlid som försett oss med så många av Bernhards böcker genom åren. Rena julafton! Ändå måste jag lufta min stora besvikelse. Att det är Studio Liljemärker som står bakom formgivningen gör inte saken mindre förvånande.
Nå, nog om färg och form. Det Bernhard har att säga i sina svar till Krista Fleischmann är ju innehållsmässigt viktigast. Det är inte texter i berhardsk mening, det är muntligt framförda tankar. Många ”inte sant” och liknande uttryck, men det är också i det som det autentiska framträder.
Ämnena är givna, och de framträder osorterade i de miljöer där samtalen äger rum. Att Thomas Bernhard stortrivs i det klimat Mallorca, på olika orter, erbjuder, han får helt enkelt lättare att andas, framgår tydligt. Men de äger också rum i Wien och Madrid. Tidsmässigt sträcker de sig en bra bit över 1980-talet.
Självklart rekommenderar jag boken till läsning, trots den allt annat än tilltalande formen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar