tisdag 31 maj 2022

Jag försöker leva ett vardagsliv, hur svårt det än är

Foto: Astrid Nydahl

Jag försöker leva ett vardagsliv, hur svårt det än är. Bomberna slutar inte brisera och de skjutna slutar inte blöda och dö, för att jag går ner mig i depressionens mörker. Fakta är lätta att hantera. Men annat desto svårare. När jag ser ett litet barnbarn bygga med LEGO - avancerade byggsatser är det numera också för en femåring - tänker jag på just vardagslivets betydelse. Istället för att delta i det bygget lagar jag goda middagar. Läser, dock inte som förr om åren, ser bra film. Men Ukraina finns hela tiden i medvetandet. Jag slår upp en dagstidning:

Jerzy Giedroyc, en i Polen känd intellektuell, som under kalla kriget var verksam i Paris och där skapade den viktigaste polska exiltidskriften Kultura, har hävdat att Polens frihet kan säkras enbart om Ukraina, Belarus och Litauen slipper ur Moskvas grepp, skriver Barbara Törnquist-Plewa, professor i Öst- och Centraleuropastudier vid Lunds universitet, på Svenska Dagbladets kultursida.

Detta perspektiv saknas ofta i svensk rapportering. Allt för många halvblinda "journalister" vägrar se det större perspektivet och lägger all vikt vid den dagsaktuella situationen i Ukraina. Det kan vara förödande också för vårt land. Jerzy Giedroyc ser istället hur en rad länder kan utsättas för Putin-fascismens aptit på territorium. På samma sätt ser han att risken för ett fortsatt ryskt grepp om andra länder, ökar inte bara risken för dessa, utan för ett tredje världskrig, där NATO:s blotta existens blir en avgörande försvarsfaktor. Om vi förmådde se att det på lite längre sikt finns ett stort hot mot Europas fred, skulle våra nationer – hur eländiga deras ledare än är – kanske agera med större samförstånd bortom bugandet för sådana som Orbán, allt ensammare i EUmed nu våldtagna och söndertrasade Ukraina.