 |
| Lunds domkyrka under renovering i veckan. Foto: Astrid Nydahl |
”Författaren Fredrik Sjöberg meddelade i Fokus häromveckan att han inte tänker rösta på religiösa politiker. Orsaken är att han insett att det där blida halleluja-leendet döljer något mycket mörkare: en tom likgiltighet inför livet här och nu. De som väntar sig paj i himlen när de dör, bryr sig inte om det går åt helvete på jorden. Sådana människor kan vi inte ha till politiker, det måste ju varenda människa förstå.”
Joel Halldorf i Fokus
Jag skulle genast instämma om det inte vore för Halldorf/Sjöberg-synen på vad ”religiösa politiker” är för något. De vill att KD-lampan ska blinka så att alla framför sig ser en frireligiös pastor i något bibelbälte.
Nå, det finns andra ”religiösa politiker” som vill att vi ska rösta på dem.
”Islamisten Mikail Yüksel, utkastad från centerpartiet startar nu ett nytt parti (…) Det nya partiet siktar på att komma in i riksdagen i valet 2022 samt i kommunfullmäktige i Stockholm, Göteborg och Malmö”, läser jag. Men han skulle inte erbjuda ett halleluja-leendet utan snarare ett Allahu Akbar-leende och en övertygande Jihad-hälsning.
Det finns andra som i politiken drivs av ideologier som ligger farligt nära det religiösa. Vi har dem i Vänsterpartiet där ideologin är socialismen, vi har dem i MP där ideologin är luddigt klimatideologisk, vi har dem i SD där ideologin sägs bestämmas av ”nationalkonservatism”.
Nog skulle jag säga att islamismen som politisk ideologi är det största hotet mot vårt land, och att det hotet hela tiden tilltar. I den rörelsen finns både quislingar och våldsmän.
