.jpg) |
| Tobbe och Simon på läktaren |
En regnig lördag i Birmingham ville Tobbe och Simon absolut gå på fotboll. Astrid följde gärna med dem. Själv åkte jag tillbaka till rummet vi hyrde, men innan dess bad jag Astrid att inte släppa Tobbe eftersom hans epilepsi gjorde att han glömde allt – han skulle aldrig hitta tillbaka om hon tappade kontakten.
Det drog ut på tiden. Jag gick ut – i blötsnö! – och satte
mig på ett enkelt litet hak därute i Selly Oak. Vandrade sakta tillbaka till
rummet i tron att de skulle ha kommit. Men inte ett spår av dem.
När det gick mot kväll kom en taxi och strax öppnades
dörren av Astrid – ensam, utan Tobbe! Jag fick panik, hon lugnade mig inte när
hon berättade vad som hänt.
Just som de stigit ur taxin upptäckte Tobbe att han
glömt sin väska – i den låg plånbok, pass och mediciner. Han skulle inte kunna
resa hem och han skulle bli väldigt sjuk utan medicinerna.
Men Tobbe fann en lösning. En äldre man hade just
stigit in i en taxi då Tobbe kastade sig in i den, snabbförklarade för
chauffören och fick honom att i hög hastighet jaga ifatt den andra bilen. De
kom halvvägs tillbaka till centrum på Bristol Road, där den stannade för rött.
Tobbe sprang för allt vad han var värd till taxin, fick tillbaka sin väska och
rusade tillbaka till den förföljande taxin.
Han visade de futtiga tio pund han hade kvar, men
chauffören förbarmade sig och skjutsade honom tillbaka till rummet. När han
steg ur sa den äldre mannen till chauffören: ”Ursäkta, men kan du köra mig nu
dit jag skulle?”
Det hann bli några gastkramande timmar och Tobbe
skrattade gott varje gång jag förde händelsen på tal. Han ryckte på axlarna och
sa ”Vad då, det ordnade sig ju.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar