.jpg)
Den korta pojken fyller snart tjugo. Han är plåtslagare. Astrids äldsta barnbarn Simon. Den långa pojken blev bara 28 år. Tobbe. Han försvann för alltid från oss förra fredagen och begravs på fredag i sin hemby. Hon som ler så vackert är förstås Astrid. Vi står en sen kväll i London. Vi har förmodligen varit ute och ätit och är på väg hem till hotellet i Bayswater. Det var en sådan stund av lycka. Tobbe blev förälskad i England.
Vi satt på ett café på Charing Cross Road han och jag när Astrid och Simon åkte flodbåt. Han skrev vykort till sin mamma och så sa han:
"Om det finns ett perfekt liv vill jag att det ska vara så här. En stor kopp kaffe, något att röka, papper och penna och jazzmusik i bakgrunden."
Hans epilepsi blev mycket värre senare. Han var då bara 18 och visade stolt upp sitt pass på puben när han första gången gick dit. Så ung. Så löftesrik. Så full av glädje och generositet. Borta nu. Allt är borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar