Timmarna vid havet

Årets kull svanungar i Tosteberga. Foto: Astrid Nydahl

Varje morgon är det lika svårt. Ställd inför alla praktiska uppgifter vi har måste jag börja dagarna vid havet. Utan havet, himlen, vinden och solen blir jag inte funktionsduglig.

Idag kom vi ovanligt tidigt ut till Tosteberga hamn, eftersom vi inte kunde sova. Vi hade som alltid termosen och smörgåsarna med oss. Hälsade på vaktmästaren som jobbade med ett nytt avloppsrör. Vi konstaterade att sommaren tycktes vara på väg igen och han kontrade med att frosten slår till när som helst.

Nästan varje ord vi uttalar - hemma eller i telefon med barn och barnbarn - handlar om Tobbe. Han kretsar över oss som en högst närvarande person. Vi tecknar osäkert hans minne. Idag ska vi träffas på banken för att gå igenom de ekonomiska aspekterna. Det oroar mig inte eftersom en av hans systrar tog tag i allt detta direkt efter hans död. Men det känns obehagligt med de formella papper som ni skickas till oss eller ska undertecknas.

Imorgon ska allt börja om igen och jag vågar inte ens tänka på hur länge denna chock ska styra minsta kroppsfunktion. Tack vare alla de närmaste har det ändå burit hittills.