På ena långväggen i mitt arbetsrum har jag praktiskt taget tapetserat med bilder. Där finns alla de personer som varit viktiga för mig, både privat och i yrket. Att mina barn och barnbarn finns med där är en självklarhet. De senaste dagarna har jag tittat på en av flera bilder på Tobias. Det är förstås en gammal bild men jag kan omöjligt minnas vilket år den togs. Men jag minns var! Vi befann oss nere i källaren på Copenhagen Jazzhouse. Tobbe hade blivit en jazzdiggare av stora mått, men han lyssnade inte till vad som helst. Det skulle nog helst vara Chet Baker, Stan Getz, John Coltrane eller Charlie Parker. Bland de svenska fastnade han för Dompan och senare blev saxofonisten Stefan Isaksson hans stora favorit (inte minst för att Stefan hade den stora generositeten att sända en del av sina konserter på cd till honom). Tobbe hade långt, svartfärgat hår och på huvudet en svart stickad mössa som vår vän Anne-Marie köpt till honom i Nice. Han odlade den stilen. Dessutom rökte han - in i det sista, han hade en fimp på ena benet när han hittades, tack och lov hade den inte antänt hans kläder.
Nå, Jazzhouse som vi berättat så mycket om. Nu ville vi bjuda honom på autentisk jazz i en fin miljö. Vad fick vi? Vi fick elektronisk "musik" som mest var olika ljudeffekter. Några unga män satt på scenen och skruvade på ljudreglage. Publiken droppade snabbt av. Också vi. Framöver fick han desto mer jazzskivor av oss. Det sista jag hann ge honom var de kompletta studioinspelningarna som Lester Young gjorde hos Verve.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar