Tobias och Astrid - tjugo år av ömhet

Tobbe var åtta år när jag träffade Astrid. Han tyckte om henne från allra första början. Det var 1994, tre år efter min skilsmässa. Tobbe var mycket hos mig i Sätaröds station. Varje vardag kom han efter skolan för middag.

När Astrid och jag två år senare talade om att flytta ihop orsakade det stor oro hos Tobbe. Han frågade henne en gång viskande för att jag inte skulle höra, om han "fick komma och hälsa på pappa ändå". Vi bestämde oss för att skjuta upp och inte köpa ett hus tillsammans just då. Det gjorde vi inte längre fram heller, jag flyttade istället hem till Astrid och överlät stationen på min äldste son och hans familj.

När vi träffades ville Tobbe alltid sitta i Astrids knä. Hans kärlek till henne blev allt starkare och han visade henne sin ömhet så fort han fick en chans. De hade ett särskilt sätt att liksom retas med varandra, och Tobbe lyfte henne gärna upp i luften och skrattade gott. Vad de försöker säga på bilden minns jag inte, men jag minns att vi befann oss utanför en kyrka i Walsall, nu ombyggd till butiksgalleria. Och jag vet att det är en nära och mycket trygg relation den visar.

Det är en oändlig sorg att tillsammans med Astrid behöva gå igenom det vi gör just nu. Vi söker tröst i minnena.