Tobias i taxijakt efter fotbollsmatchen

Tobbe och Simon på läktaren

En regnig lördag i Birmingham ville Tobbe och Simon absolut gå på fotboll. Astrid följde gärna med dem. Själv åkte jag tillbaka till rummet vi hyrde, men innan dess bad jag Astrid att inte släppa Tobbe eftersom hans epilepsi gjorde att han glömde allt – han skulle aldrig hitta tillbaka om hon tappade kontakten.

 

Det drog ut på tiden. Jag gick ut – i blötsnö! – och satte mig på ett enkelt litet hak därute i Selly Oak. Vandrade sakta tillbaka till rummet i tron att de skulle ha kommit. Men inte ett spår av dem.

När det gick mot kväll kom en taxi och strax öppnades dörren av Astrid – ensam, utan Tobbe! Jag fick panik, hon lugnade mig inte när hon berättade vad som hänt.

Just som de stigit ur taxin upptäckte Tobbe att han glömt sin väska – i den låg plånbok, pass och mediciner. Han skulle inte kunna resa hem och han skulle bli väldigt sjuk utan medicinerna. 

Men Tobbe fann en lösning. En äldre man hade just stigit in i en taxi då Tobbe kastade sig in i den, snabbförklarade för chauffören och fick honom att i hög hastighet jaga ifatt den andra bilen. De kom halvvägs tillbaka till centrum på Bristol Road, där den stannade för rött. Tobbe sprang för allt vad han var värd till taxin, fick tillbaka sin väska och rusade tillbaka till den förföljande taxin.

Han visade de futtiga tio pund han hade kvar, men chauffören förbarmade sig och skjutsade honom tillbaka till rummet. När han steg ur sa den äldre mannen till chauffören: ”Ursäkta, men kan du köra mig nu dit jag skulle?”

Det hann bli några gastkramande timmar och Tobbe skrattade gott varje gång jag förde händelsen på tal. Han ryckte på axlarna och sa ”Vad då, det ordnade sig ju.”