Inför Tobias begravning

Tobias förlorade paradis

Idag har jag läst mitt livs värsta korrektur. Det handlar om Tobias dödsannons. Jag stirrar på orden och ser min älskade sons namn. Hur skulle jag kunna se om en bokstav eller ett kommatecken hamnat fel? Vi var fem från familjen, hans mamma och jag, våra två äldsta barn och Astrid som satt hos begravningsentrepenören hela eftermiddagen. Det var ett fint, konstruktivt möte med många tårar.

Hos Tobias i lördags.

Vi har bestämt allt nu: annonsen, begravningsgudtjänsten, vi har valt kista, vi har förberett oss inför nästa möte om texter, psalmer och annan musik och lovat varandra att följa Tobias önskemål.

Ett särskilt krav hade han: efter begravningen i Västra Vrams kyrka skulle det inte vara kyrkkaffe. Det skulle vara gravöl. 

Tobbe ville att vi följde en gammal nordisk sed, och så blir det på Medborgarhuset. Det blir en stor begravning, många människor vill komma. Bara i familjen är vi väl runt 50-60 personer, sedan kommer alla släktingar, Tobbes vänner, arbetskamrater, alla barnen på skolan som älskade honom, bybor som lärt känna honom under hans 28 levnadsår. Tobias var en mycket omtyckt person, det har vi fått starka bevis på.

Tobias nymålade hus på Östervång, där han hittades i fredags.

Jag vill passa på att tacka alla som skickat mail till mig, ringt eller kommenterat i bloggen: er medkänsla bidrar till överlevnaden. Jag vaknar varje morgon gråtande och med en stark ovilja att stiga upp. Dagtid sliter vi med sorgen och förberedelserna.

Ljugarbänken vid uthuset

Jag återkommer förstås när det finns ork och anledning. Med ödmjukhet och tacksamhet, Thomas

Vid Tobias hus. Fotografier: Astrid Nydahl