Resten
av sällskapet befann sig mitt i studierna, när jag i juni 2006 tog
bussen från Selly Oak in mot centrum. Jag hoppade av halvvägs ner på
Bristol Road och gick för att rota i de fukt- och dammdoftande
antikvariaten. Som alltid i Birmingham ville jag inte in på de till
prydnads- och dekorationsateljéer förvandlade bokkedjorna. Jag hade tur
den där gången också, när jag för sex pund hittade Sylvia Plaths samlade
dikter.
Pure? What does it mean?/The tongues of hell/ Are dull, dull as the tripple
Och
jag gick vidare, i en dröm eller en berusning, med boken under armen,
drogs som varje dag till ett café eller en krog, där jag kunde vila,
vänta och dricka mig in i dikterna.
Peel
from his skin./ Down the drain with all of it!/ Hugging his pollow/
Like the read-headed sister he never dared to touch,/ He dreams of a new
one - /Barren, the lot are barren!
Böcker är
minnen. Som bilderna. Som dofterna och sångerna, som drömmarna om
natten, också de som kommer till mig som angripare och mördare.
You bring me good news from the clinic
Eller snöflingorna under gatlyktorna, förflyktigade och bortrunna av morgontimmarnas plusgrader. Kallsvettiga, varma.
The
smile of iceboxes annihilates me./ Such blue currents in the veins of
my loved one!/ I hear her great heart purr (...) It is Monday in her
mind: morals
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar