lördag 16 februari 2013

Hotelliv och människomöten

Foto: Astrid Nydahl
Hotelliv är numera ytterst ovanligt för mig. Sist jag bodde på hotell var i Birmingham i maj 2012. Men det var ju heller inget hotell i vanlig bemärkelse utan en lägenhet vi hyrde av ett företag som har hus både i Birmingham och London, där de hyr ut små eller större lägenheter för korta eller längre uppehåll. Men i fredags kom vi till Köpenhamn och ett hotell där vi bott många gånger. Det har säkert bytt ägare fyra-fem gånger och nu var det åter en ny. Adressen avskräcker många, men inte mig. Tvärtom trivs jag bra på Istedgade, där hotellet ligger bara ett stenkast bakom Hovedbanegården. Utsikten mot gården från rummet på andra våningen är magnifik, särskilt så här i den blå timmen. Det märkliga med sådana bakgårdsrum är att det är knäpptyst och man kan inte förstå att man befinner sig mitt inne i centrala Köpenhams hektiska kvarter.

Foto: Thomas Nydahl
Och man kan förstås också vila benen i lobbyn medan man väntar på andra människor.

Farshad Kholghi. Foto: Snaphanen
Farshad Kholghi var en av flera anledningar till de två dagarna i Köpenhamn. Han tillhör den grupp som bildat Lars Vilks-kommittén. Jag har länge haft ett gott öga till honom. Han arbetar som skådespelare och föredragshållare. Han är iranier och har levt i många år i Danmark. När fatwan mot Salman Rushdie kom tänkte han "vad rör det mig?", men tio år senare insåg han att det familjen flytt ifrån 1984 - mullorna, fatworna och islamismen - hunnit i fatt dem. Plötsligt var islamismen en realitet i Skandinavien. Vart skulle de nu fly? Varken USA eller England var några alternativ. Så det bästa är förstås att stanna i Danmark och där höja sin röst. Det är just vad han gör. På bilden berättar han och introducerar Lars Vilks.


2 kommentarer:

annannan sa...

En lagom dos av hotell, och sådana med karaktär, kan göra själen gott.

Jag har ett favorithotell i Edinburgh som har en bakgård med koltrastsång. Min danske medarbetare vill alltid ha rum på framsidan där man ser ut över dalen med Waverley station och kullen med det gamla fängelset. Men jag föredrar bakgården och koltrasten - så till den grad att den enda gång jag fick rum som låg mot gatan fick jag lov att byta på stört - det kändes mentalt otryggt och utsatt och för mycket utsikt!

Inre exil sa...

Min erfarenhet är likadan. Det aktuella hotellet i Köpenhamn har rätt stökiga nätter längs Istedgade så därför är bakgården självklar.