Kim Jong Il tittar på saker. Så heter en ny bok från Jean Boîte Éditions. I den nordkoreanska kulturen har man förfinat en nästan hundraårig tradition, som sträcker sig från Lenin och Stalin, över den sovjetockuperade zonens ledare, fram till de sena partiledarna i Kina, Vietnam, Cuba - och just Nordkorea. I de partistyrda tidningarna används dessa bilder inte sällan på förstasidan, som alltid tycks ha varit vigd åt "Vår älskade ledare".
Det är João Rocha som samlat in bilderna, och de återfinns på en mycket populär
Tumblr-site med samma namn som boken (rekommenderas, den är mycket underhållande).
Till bilderna har skrivits en essä av Marco Bohr med den fyndiga titeln Att titta på Kim Jong Il.
Ledarens besök i butiker, fabriker och på jordbruk kom att ingå i kulten av personen, men skulle också komma att bli symbolen för framsteg. "
Korea utvecklas på ett lysande sätt mot allt större fulländning. Folkets Korea mot nya segrar." Sådana floskler ser man samtidigt som svältrapporterna sprids. Fenomenet mötte jag själv i Albanien på 1970- talet. Enver Hoxha tittade också på saker. Och jag undrar om inte denna tradition är orsaken till att besökare i dessa diktaturer alltid forslades runt på fabriker och kollektivjordbruk. Det fanns egentligen ingenting att se som en västerlänning inte redan sett.
På förlagets hemsida finns en text som förklarar att boken/insamlandet av bilderna ska ses som ett konstverk:
"By publishing Kim Jong Il Looking at Things in the collection FOLLOW ME, Collecting Images Today,
Jean Boîte Éditions continues to highlight another art scene, which
establishes the online collector as a creator, and the ephemeral in the
perennial."
Denna bild, hämtad från Tumblr-sidan, har titeln "Kim Jong Il tittar på en fisk". På denna, liksom på alla andra sådana bilder, ser man antingen partimän i mörk kostym eller militärer i uniform, som håller block och penna redo om Ledaren skulle säga något fyndigt som måste bevaras för eftervärlden, som exempelvis detta:
"Great ideology creates great times."
4 kommentarer:
Detta får mig att associera till de rumänska praktkorna (de enda välnärda, friska och rena i landet) som fick resa runt i landet så att de kunde bli betittade varje gång Ceaușescu ville titta på kor under sina resor.
Och jag är fascinerad över hur bara en människa, kan ha ett sådant inflytande. Det är väl den viktigaste och ständigt aktuyella frågeställningen.
Bodil, sådana kor hade de i Albanien med. Minns en franskfödd kvinna som på plats i landet svarade albaner som skröt med hur mycket mjölk dessa kor producerade: "Inte mer?I Sverige avlivar vi sådana kor".
Carl XVL Gustaf tittar också på saker. Men gubbarna med blocken är rufsigare och hoppas snarast på klavertramp.
Skicka en kommentar