 |
| "Populära myter om muslimerna" finns det i min bok Black Country om man ska tro Kvällsposten idag. Foto: AN |
Där kom de, till sist, alla de goda orden: "högerpopulistiska ingredienser", "högerpolitisk fördom", "populär myt om muslimerna" etc.
Smaka själva:
"Nydahl citerar och refererar texter producerade av antiislamiska organisationer som The English Defence League (EDL), British National Party (BNP), och British Freedom Party (BFP) i kapitlet Gatans opposition. Oftast gillande."Just den sortens slarvläsning utmärker kultursidornas frilansare i vår tid. Vad jag gör är att faktiskt presentera gatans opposition också till vänster, bland annat partiet Respect och rörelsen Unite Against Fascism, samt rätt så utförligt, sakligt och resonerande om Workers Socialist Party.
I detta finns också en aspekt som handlar om hederlighet. Jag valde mycket medvetet att presentera och kritiskt analysera sex organisationer som har frågan om invandringen och islam på sin agenda, varav tre var vänsterpartier eller rörelser. Jag har dessutom en rejäl intervju med en talesman för partiet Respect, Chris Chilvers. I samband med English Defence League har jag också med en av deras kritiker, danska författaren Helle Merete Brix. Företrädare för den trotskistiska vänsterorganisationen Socialist Workers Party mötte jag i Wolverhampton, och i boken finns också bild på dem. Vilket är Malmqvists syfte, när han helt förbigår detta och talar om mitt "gillande" av de tre organisationer som inte tillhör vänstern?
Om British National Party skriver jag inte ett enda gillande ord. Skälet till det är att partiet är extremnationalistisk. Partiledaren Nick Griffin kommer från den brittiska Vit Makt-rörelsen. Varför skulle jag skriva "gillande" om ett sådant parti?
Om EDL, BNP och BFP försöker jag förhålla mig till deras egna program, och jag uttalar stark kritik mot definierade punkter. "Oftast gillande" blir det i Kvällsposten. Kanske skulle man använda tidningens egen rubrik: "Gubbagnäll". För är det inte just det som Malmqvist presterar? Han är oförmögen att läsa vad jag faktiskt skriver, och han verkar oförmögen att se vart det barkar.
Sina läsare rekommenderar han en bok av Doug Saunders, därför att han vill "ta högerpopulismen på allvar och" bemöta "den med fakta". Min bok är späckad med fakta, insamlade under lång tid. Men det är fakta som den mediala vänstern vägrar ta i med tång, av rädsla för att smittas av felaktiga uppfattningar om en mindre behaglig social utveckling. Tänk om de själva blev sådana, fasansfulla tanke!
*
Jag ser nu vad Malmqvist skrivit i samma blaska om Lars Vilks:
"När de moraliska regelbrotten uppfattas som allvarliga sprider sig reaktionen dessutom ofta utanför konstvärlden. Som i fallet med Muhammedteckningen där både muslimer och den politiska vänstern utmanas. Detta är Vilks väl medveten om. Han karakteriserar dessutom konstvärlden som vänster. De senaste tio åren har socialkritisk konst med en klara vänstertendenser dominerat konstscenen. En av vänsterns oskrivna moraliska regler som Vilks utmanar med sin rondellhund kan sammanfattas med orden; angrip inte en svag grupp i samhället (muslimer). Religionen är ju folkets opium. I sann marxistisk anda ser stora delar av vänstern, både inom och utom konstvärlden, denna socialt utsatta grupp som ett offer för ett kapitalistiskt system. Att ge sig på denna grupp, hur dålig exempelvis kvinnosynen än är, är att ge sig på symtomen snarare än orsaken till symtomen. Det tenderar att öka främlingsfientligheten och driva opinionen ytterligare åt höger. Därför gillar inte vänstern Vilks rondellhund. Så ser fältet ut och Lars Vilks har påvisat det med sin lilla teckning."Man kan ju bara buga sig - sällskapet tilltalar mig mycket. Och så kan jag inte låta bli att fnissa när jag läser att muslimerna är "en svag grupp i samhället". Vilket samhälle? Muslimerna är en av jordens största befolkningsgrupper, snart två miljarder - på vilket sätt skulle de vara "en svag grupp"?
15 kommentarer:
Enda chansen för en politruk, frilansande eller anställd att inte bli portad; inga uppdrag, redigera annonser, är att ställa upp på den givna diskursen i S.
Vita i majoritetsbefolkningen är rasister tills de tagit avstånd från sin arvssynd.
Har du befunnit dig inom armslängds avstånd från nazist är du högerextrem själv, citerar du en kritiker av omsorgsinvandringen eller gud förbjude själv är sådan är du också misstänkt tills du uppvisat ånger och gjort avbön.
Religionsfrihet i Sverige inbegriper inte att du avträder multikulturalismens dogmer och underlåtaer att skriva under på dess trosbekännelse.
HUBERT
Du gör rätt i att fnissa.
Att fnissa åt den korta verkligheten, är nog något som alltid har gjorts?
I går började jag titta på Attenboroughs TV-serie om Darwin. Det allra intressantaste tyckte jag var, det ständiga ifrågasättandet; inga givna sanningar.
Tror dock inte att Darwin fnissade så där värst mycket. Men kanske ibland ändå?
Visst bör man reagera mot sådana här skrapor, mot att "infamt chikaneras i kvällspressen". Men det heter ju också "hellre ökänd än okänd" och det tror jag verkar till din förmån i detta fall. Du har ordentligt på fötterna. Detta försök att svartmåla dig leder ingen vart.
Det är som när DN och SvD samfällt skrev ner Jalvings "Absolut Sverige" 2011. Det var något pliktskyldigt över negativismerna, något slentrianmässigt. Ännu en dag i ideologifabriken.
Din "Black Country" och Jalvings bok visar på att kritik mot mångkulturismen börjar nå så kallad verkshöjd. Det är svårare att vifta bort en studie i bokformat än det är att vifta bort blogg- och foruminlägg.
HUbert, du har förstås alldeles rätt och mitt svar är att jag aldrig kommer att ställa upp på den show som kallas "avbön" - tvärtom tänker jag att uppgiften är att i ännu högre grad undersöka och dokumentera den farliga väg vi slagit in på, nämligen den mytologiska trosbekännelsen.
Ja Cecilia, visst måste man fnissa, trots att man egentligen är lite arg.
Svensson, jag är glad för det du skriver, det är alldeles mitt i prick. Och jag ser ju att avfärdandet sker i just de medier där jag förväntat det. Jag tror att Jalvings bok gör ett grundjobb och hoppas förstås att fler svenska författare tar sig an saken. Vi kan ju inte alltid förlita oss på danskarna, men ändå vara tacksamma för det arbete som görs där.
Tack till er alla tre.
Opportunistiska och schablonmässiga avfärdanden genomskådas av alla läs- och skrivvana, inklusive de flesta av kritikerns meningskamrater. Även om de sistnämnda säkert väljer att dölja sin rodnad och håller tand för tunga.
Malmqvist "recension" av Din bok visar hur långt förfallet av det offentliga samtalet i Sverige tyvärr har gått. Som en papegoja upprepar Malmqvist den inlärda läxan, inklusive det obligatoriska avfärdandet av den "ökände" Enoch Powell. Men verkligt avslöjande fann jag vad Malmqvist skrev i artikeln om Lars Vilks: "..ser stora delar av vänstern, både inom och utom konstvärlden, [muslimerna] som ett offer för ett kapitalistiskt system". Just det, muslimerna har fått ersätta arbetarklassen som föremålet för marxisternas omsorg! De är de goda och oförstörda och offer för det förtryckande samhällets strukturer. Försvinner bara dessa strukturer kommer muslimerna att visa sig vara de verkligt goda människorna, som de arbetande och förtryckta massorna förr. Eskapismen förvinner aldrig, det är bara dess längtan som förändras./Arvid Bengtsson
Clam:
Säkert är det så.
Men man kan tycka vad helst man vill, och ändå säga "Vad var det jag sa...".
Gör du nåt' också? Undrar förstås nyfikna jag...
Arvid: Din bok bör väl inte ha stort D?
Om du nu inte förfäktar dig till att vara de med stort D lite här och var?
Det där är ju bara den för en viss "vänster" typiska "analys" som blivit till en tröttsam schablon i just de kretsar som hela tiden tror att man måste tänka och agera taktiskt/strategiskt (utifrån vad som enfaldigt uppfattas som potentiellt "progressiva" krafter ("svaga grupper")å ena sidan och islamhatande extremister å den andra. Att rörelser inom politisk islam allt som oftast mera är att likna vid fascistiska rörelser spelar då mindre roll. Liksom även att man spelar fundamentalisterna i händerna genom att bunta ihop alla muslimer som "svaga" och i behov av skydd mot kritik.
Arvid, tack för dina kloka ord. Einar, du är inne på samma linje, och jag är mycket tacksam för det du skriver. "Svaga grupper" har blivit ett mantra man kan gömma sin bakom, också när man saknar kunskap i sakfrågorna.
Thomas,
Populistisk är det sista jag skulle kalla din bok. Jag imponerades tvärtom av dess saklighet, sansade ton och vilja att belysa från alla vinklar.
Recensionen du berättar om speglar väl tyvärr återigen vår tids galna dikotomi: antingen är du "rasist" eller så är du En God Människa. Nyanser finnes ej.
Och definierar man sig själv och alla andra som delar ens åsikter som Goda Människor - ja, då blir ju svaret givet om någon inte håller med. Så oärlig, sluten, intolerant och ofri är det svenska debattklimatet anno 2013.¨
/Frederick
Tack Frederick, det betyder mycket att just du säger det!
Thomas, din bok uppfattas tydligen som farlig av somliga i etablissemanget. Den väcker starka känslor. Det kan man se som kvitto på framgång. Farligheten består väl främst i att det är en väl researchad och välskriven bok, ingen pamflett. Den når dessutom ut till läsare via nätet utan massmedias godkännande, och det provocerar förstås.
Markus, det ligger mycket i det du säger, men lik förbaskat blir jag irriterad över att man framställer boken så här. Det saknas hederlighet när man - istället för att ljuga - skiter i att berätta hur det verkligen förhåller sig. En halv sanning kan också fungera som en lögn.
Absolut, jag blir också irriterad som läsare av boken. Att han är ohederlig och ljuger vet han ju själv. Undrar hur det känns? Det tyder på viss desperation och/eller inkompetens att inte kunna hantera boken på annat sätt. Intressant också att initierade recensioner istället återfinns på bloggar som faktiskt läses och skrivs av folk som bryr sig.
Skicka en kommentar