Respektlöshet? Eller bara tidens melodi?

Foto: Lennart R.

När jag såg Lennarts bild från Lissabon tänkte jag att duvor gärna får vara respektlösa och sitta på skulpterade mäns huvud - och därifrån släppa något som bara kan betraktas som skit. Men vi andra, vi som kallar oss människor? Nog är vi djupt impregnerade av den gängse attityden att ingenting längre är heligt. Respektlöshet ses som en dygd och pöbelupplopp förväxlas med meningsutbyten. Att pinka på kyrkans fasad, att låta sina efterlämnade picknick-detaljer stanna i naturen, att fimpa i blomsterkrukan på torget, att spraya gamla kulturbyggnader med meningslösa, braskande utrop och kalla det graffiti, se där tidens melodi. Den som protesterar riskerar att få på käften - i bästa fall. När jag kuskade runt med buss i England för ett drygt år sedan slog det mig att varje offentlig miljö och varje buss präglas av denna destruktiva och djupt egoistiska anda. Men det är inte mycket bättre här. Vandalerna har dessutom sällskap av arkitekterna som förstör de gamla stadskärnorna i maskopi med byggherrar och krämare.