 |
| Janet Frame |
Flyktimpulsen alltså. Den som gör oss till villiga och lydiga konsumenter. Är också resandet en flyktimpuls? I en äldre roman av Janet Frame, Mot ännu en sommar, säger huvudpersonen Grace: "Än var det inte för sent att ta tåget tillbaka till London och lägenheten, dra sig undan i skonsam ensamhet, sitta vid skrivmaskinen och skicka slamrande signaler till sig själv...".
Grace har bjudits att åka till bekanta i norra England. Hon fruktar både sällskapet och den fysiska förflyttningen. Hennes leda tycks alldeles för liten för att hon skulle vilja fly sitt rum i London. Ändå är hon på flykt från sig själv. Är det denna motsägelse som är en olösbar konflikt för den moderna människan? Rörelse-vila, identitet-rotlöshet. Flyktimpulsens motsats är kanske melankolin? Ledan utlöser konsumtionen. Melankolin endast reflektionen kring dess mekanismer.
2 kommentarer:
Vi konsumerar inte bara materiella ting. Den största konsumismen tycks i dag vara att konsumera upplevelser.
För mig var det en lättnad när jag i slutet av mitt unga vuxenliv upptäckte att alla dessa exotiska platser jag ännu inte hade hunnit besöka faktiskt inte var så exotiska – de var andra människors vardag. Ungdomens tvång att söka unika upplevelser på avlägsna platser försvann. Jag insåg att mitt liv i Sverige var nog så exotiskt och att de största äventyren upplevs i stunder av stilla kontemplation – och då gärna i naturen runt husknuten.
Anna, tack ska du ha för din kloka och vackra text. Jag uppskattar den väldigt mycket!
Skicka en kommentar