Cykeltankar

Foto: Astrid Nydahl

Nu är tiden kommen för de riktigt långa cykelturerna. Jag tog den första i söndags och idag cyklade jag in till Kristianstads centrum för att uträtta några ärenden. Av svettdropparna och den tunga andningen att döma är min fysik inte särskilt god. Så redan imorgon gör jag denna långa runda igen. På torsdag lär det inte gå, om man inte tycker om att cykla långt i hällregn.

Varför plåga sig själv? Jag tror att man gör det av rena förnuftsskäl. Efter en lång vinters stillasittande och för mycket alkohol är kroppen nerkörd. Mina sjukdomar blir också värre att leva med. I och med långcyklandet återkommer en högre grad av hälsa. Men det tar förstås tid att nå dit.

Imorgon skulle mitt barnbarn Alfons ha fyllt elva år. Det är möjligt att jag tar mig till Västra Vrams kyrkogård där familjen samlas varje födelsedag för att minnas och samtala. Jag tycker det är svårt att hantera all den smärta jag förbinder med hans hemska cancersjukdom och död. Men han är levande för sina systrar och föräldrar. Det är det viktiga. Han är en familjemedlem om än fysiskt frånvarande.