Ser jag mot stjärnorna? Min dotter Catarina plåtade vid Landön igår. |
Det är tisdag idag. Imorgon är det ett sorgligt jubileum. Jag försöker ta en dag i taget. Som alla numera vet är jag pensionär. Den pension jag får ut räcker till vardagens anständigheter. Inte behöver jag sälja några artiklar, inte behöver jag "hålla mig väl" med någon.
Efter den bok som utkommer i juli kommer en helt annan. Den är också snart färdigskriven. Jag ser mig själv där jag satt - mol allena - i Sätaröds station för tjugo år sedan och skrev mig in i det solitära livets tystnad och totala avsaknad av direktiv. Vare sig politikens eller nätoffentlighetens direktiv ska påverka mitt skrivande. Jag är mig inte själv nog, rakt tvärtom. Jag är en man som står mitt i en mycket stor familj. Den är viktigare än alla politikens och ismernas viktigpettrar. Att framtiden är dyster och att katastroferna står i kö förnekar jag inte. Men jag ser dem komma och gå och häller upp ett nytt glas vitt vin.
PS: Ni är kanske inte så många som minns varför jag började blogga. Det gjorde jag därför att jag 2002 hade tänkt skriva en bok om fadomusiken. Någon tipsade mig om att man i en blogg kunde lägga ut texter och få respons från läsarna. Vet inte hur det egentligen gick till, men det lyckades och 2004 kom min första bok om fado ut. Den heter Kärlek och längtan, sålde snabbt slut och kom 2005 i en ny upplaga. Allt tack vare bloggen som då hette Occident. Bloggandet är för mig därmed inne på årgång elva.
1 kommentar:
Att inte skriva om dagspolitiska händelser gör Tomas Nydahl rätt i."Kultureliten" skall skriva och tala kultur inte om dagspolitik.
Historien förskräcker när kulturpersoner ger sig in i dagspolitiken.
Men kulturpersoner kan göra betraktelser över samtiden utifrån deras kultursyn,det kan de gärna göra.
Skicka en kommentar