Från rödsvart till vitt, stilla på väg mot inget mål

Jag intervjuar Yoram Kaniuk i Tel Aviv 1982. Privat foto

Det kommer alltid en natt eller en morgon när varningsklockor ringer. De har ringt i mig vid flera tillfällen under våren och försommaren men jag har ignorerat dem på samma sätt som man kan ignorera en alltför tidigt ställd väckarklocka. Men idag tog allvaret över från lättsinnet. Från och med idag får det vita ersätta det rödsvarta. Den pågående katastrof som kallas livet fortsätter oavsett vad jag säger, skriver eller tänker.

Sedan i lördags gäller Skånetrafikens sommarkort. Med det åker jag vart jag vill, hur många gånger jag vill och kors och tvärs efter eget humör. Så från och med i eftermiddag sätter jag mig på bussen och ser solen lysa över fälten. Kanske hoppar jag av i en byhåla eller en stad för att söka ett café där jag kan lyssna till varningsklockorna och ändå försöka behålla lugnet. Jag är sannerligen ingen resandets man - rakt tvärtom - så det blir smådoser. Men varje dos är redan betald, fram till den 15 augusti.

I natt började jag läsa Camus-boken Algerian Chronicles och den lovar fortsatt stram hållning i det att den förmedlar allvaret till mig. Utan allvaret tar lättsinnet helt över - och man är förlorad.

På bilden ovan gör jag min första intervju med den israeliske författaren Yoram Kaniuk. Vi satt i restaurangen på Beit HaSofer (Författarnas hus) i Tel Aviv. Jag träffade honom några år senare igen. Han är nog den israel som gjort starkast intryck på mig. Fullständigt befriad från nationella klichéer, frispråkig och med en tung livserfarenhet som han inte bara förmedlade utan också drog ovanliga och kloka slutsatser av. Att han var en lysande författare behöver jag knappast tillägga. I förra veckan tog cancern honom. Anita Goldman skrev ett fint porträtt av honom i Expressen:

"En av hans sista vitt omtalade offentliga handlingar inträffade endast två år innan hans död, då vann han den juridiska kamp han startat för att bli befriad från den judiska religionen, genom att få ändra religionstillhörigheten i sitt identitetskort från "judisk" till "ingen religion". Han hade under många år varit upprörd över det ökande religiösa inflytandet över israelisk politik och samhälle och var extra känslig eftersom han var gift med en ickejudisk kvinna och hans barnbarn därför hade registrerats som utan religion. Utslaget blev en konstitutionell milstolpe i Israel, där distinktionerna mellan nationalitet, etnicitet och religion har oerhörda politiska implikationer."