När jag såg kvällens dokumentär tänkte jag att det finns en mängd hedervärda människor, judar och araber, men att allt hopp är ute. Hopp - det är något man har när man skådat katastrofen men känner att någon kan upphäva den. Jag har sett katastrofen med egna ögon, jag reste på Västbanken under den första intifadan, men jag har inte längre någon rimlig möjlighet att tala om hopp.
Filmen jag såg ger en mängd hoppfulla glimtar. Men när jag lyssnar till den åtalade i sista sekvensen tänker jag: tror han själv på det han säger, och kan jag tro på det? Jag gav mig själv svaret in i den mörka natten: nej, det kan man inte tro på. Det finns aldrig någon rättvisa i en ockupation. Oavsett om den åtalade är "skyldig" eller ej så finns det ingen rättvisa.
Du kan se filmen på play en månad framåt. Gör det om du inte redan gjort det.
1 kommentar:
En mycket intressant film, bra, tänkvärd, gav mig nya insikter om konflikten. Och stärktes i min uppfattning om att Israel står för den humanistiska hållningen, för demokrati, och för genomlysning. Även om filmmakaren kanske hade annat i tankarna.
Skicka en kommentar