Årets rapport talar om en “nedåtgående spiral” som leder till en “permanent förstörd” framtid för de ungdomar som idag, på grund av den ekonomiska krisen (fast jag tror det handlar om ett klassrelaterat förhållande som märktes också för 15 år sedan och kommer att göra det 15 år framåt i tiden), befinner sig i djup förstämning (depression) och utan allt framtidshopp.
“Life can become a demoralising downward spiral – from a challenging childhood into life as a jobless adult. With the right support, we can help get these lives back on track across the city.”Det säger John O’Reilly från The Prince’s Trust och fortsätter:
“Our Youth Index paints a very bleak picture of the emotional toll being unemployed can have on young people.”
Som avslutande betraktelse tycker jag att detta är stark kost:
“The Youth Index – which was based on interviews with 2,150 16-to-25-year-olds across the UK – also found that one in five unemployed young people believe their confidence will never recover from their spell out of work.”Jag tror att varje människa som varit arbetslös - eller långtidssjukskriven - känner igen sig i den beskrivningen. Här talar man alltså om unga människor, mellan 16 och 25 år gamla, som förlorat tron både på sig själv och på livet som sådant och där ett arbete, tillfälligt eller fast, bara ter sig som en luddig dröm.
Läs den här artikeln också (liksom länkarna), den berättar utförligt om hur många unga människor det handlar om och vilka aspekter som belyses.
I det här sammanhanget ska man också notera Röda Korsets utspel från igår:
"Vi i Europa måste komma ihåg att vi inte är immuna mot kriser och dessa - oavsett vad de beror på - kan leda till oroligheter och upplopp"Det viskas om att Röda korsets arbete framöver alltmer kommer att inriktas på respektive europeiska land, för att underlätta för fattiga och hungriga (och därmed försöka hejda folkliga uppror). Det öppnar för mycket intressanta diskussioner, till exempel kan man fråga sig om Röda korset besitter en större kunskap och insikt än regeringarna? Inte hör man nordeuropeiska politiker tala om risken för upplopp.
2 kommentarer:
Redan i början av 2009 varnade den brittiska polisen för att en missnöjd medelklass kunde gå ut på gatorna som en följd av krisen. Intressant: man kan kanske misstänka att missnöjd underklass/trasproletariat på gatorna anses som normalt och inte samhällshotande på samma sätt som om etablerade samhällsmedborgare börjar slåss med polisen. De etablerade medborgarna kanske har större visioner än att plundra butiker och sätta eld på bilar.
Jag har inte heller hört varningar från just politiker, men talet om "förlorade generationer" i Europa pga arbetslösheten har väl varit i svang åtminstone ett årtionde från en del ekonomer, arkitekter och andra med samhällsintressen. De dominerande politikerna är nog ännu så länge mest inriktade på att springa bankkapitalets ärenden.
Men notera att det var omfattande ungdomskravaller över stora delar av västra Europa (i början av 1980-talet har jag för mig). Hur sätter man in dem i det här resonemanget?
Socialisternas plan fungerar.
Man tar och importerar en ny underklass, börjar orera om en växande barnfattigdom och skriar om växande klyftor och en brist på jämlikhet som tyder på diskriminering skapad av främlingsfientlighet och i förlängningen kan man få sin revolution.
Ayn Rand kanske hade rätt i allafall.
HUBERT
Skicka en kommentar