söndag 27 januari 2013

”När Jerusalem ringer böjer sig Berlin för deras vilja.”

När är man antisemit? Frågan diskuteras ofta i Tyskland och just nu pågår det en hård polemik. Kristeligt Dagblads Anders Raahauge i Danmark skrev om saken den 24 januari (ej på nätet):
”Det rör den kända frågan om huruvida starkt kritiskt fokus på Israel kan ha en smula antisemitisk motivation. Frågan tar skruv därför att man här (i Tyskland) också kan diskutera om landets speciella historia innebär att tyskar ska vara särskilt försiktiga i förhållande till Israel. Och det är man långt ifrån. Undersökningar visar att den tyska opinionen är tämligen Israel-kritisk. Men vid årsskiftet explodera temat dramatiskt, därför att två av landets mest kända journalister stod emot varandra, och för att Simon Wiesenthal Center hade lagt sig i saken.”
Det handlar alltså om Jakob Augstein som skriver krönikor i SpiegelOnline. Dessa krönikor handlar ofta om Israel. Den andre är författaren Henryk Broder, som kallat Augstein för sin ”favorit-antisemit” och ”salongs-antisemit”. Broders texter sägs bli särskilt uppmärksammade för att hans båda föräldrar överlevde förintelsen, men jag undrar om inte också det är en tämlig stereotyp bortförklaring. Det är väl snarare tyngden i Broders ärende som gör intryck.

Det som nu blivit en betydligt högljuddare debatt beror på att Simon Wiesenthal Center i Los Angeles publicerat sin årliga 10-lista över ”antisemitiskt/anti-israeliskt förtal”. Där har de placerat den tyske krönikören Augstein i sällskap med sådana som Egyptens och Irans presidenter och Nation of Islam-predikanten Louis Farrakhan. Det dröjde inte länge förrän tysk press snickrat ihop anklagelsen: det måste vara Broder som ligger bakom. Broder slår ifrån sig med bägge armarna och påpekar att man också i USA har medborgare som både kan läsa och skriva tyska.

Augstein säger att Israel utgör ett hot mot världsfreden. Men det säger man aldrig om Hamas, Iran eller andra nationer. Och Augstein använder sig av den gamla klichén om att världen dansar efter judarnas pipa! Har Augstein använt en sådan kliché. Ja, svarar Broder och påminner om hans uttalande:
”När Jerusalem ringer böjer sig Berlin för deras vilja.”
Författaren Matthias Mattusek ställer sig på Broders sida och skriver i Die Welt om ”min tid som antisemit”.  För tio år sen ansåg han, som de flesta, att Israel var Mellanösterns skurk, och
”jag får en känsla av att man i vardagsrummen i den tyska komfortzonen befinner sig alltför långt borta från judarnas överlevnadskamp i en av världens farligaste regioner”. 
Mattusek menar att vi alla behöver en sådan som Broder, som  kan ruska om oss ibland.

Tack till Steen.


4 kommentarer:

Lasse O sa...

Det är en ganska vanligt påstående att Israel utgör ett hot mot världsfreden, underförstått att om landet upphör att existera så blir det fred i åtminstone mellanöstern.
Det är förstås bara ett svepskäl för att hata judar, ungefär som när sannfinnarna påstår att om bara "tvångssvenskan" slopas i finska skolan så kommer hatet mot finlandssvenskarna att försvinna över en natt.
Hatet mot andra behöver alltid en ursäkt.

Hanne H sa...

Om Israel ophørte med at existere ville det sandsynligvis give adskillige mellemøstlige stater problemer med at finde en anden lynafleder for deres interne stridigheder.
Israel-Palestina konflikten er et perfekt tågeslør over de alvorlige interne stridigheder, der pågår i den muslimske verden, hvor jødehadet slet ikke kan leve op til det had, der findes mellem de muslimske grupperinger.
Hvilket jo ikke betyder, at hadet til jøderne er ligegyldigt. Slet ikke.

Anonym sa...

Själv så förtappad att jag enkelspårigt tänker att den som angrips och mirakulöst lyckas slå tillbaka aggressorerna också har den moraliska rätten att beslagta deras territorium.
Västbankens tillhörighet var dessutom ej klarlagt före 6-dagarskriget.
Därför är det en styggelse varje gång propagandister, debattörer, politiker hänvisar till "av Israel ockuperade områden", d.v.s. 60% av Västbanken, som ett faktum.
Antisemitisk propaganda alltså.
HUBERT

Björn Nilsson sa...

Jag tvivlar på att anti-antisemiterna är så intresserade av ämnet de påstås hålla på med. För några år sedan var jag, författaren Carina Rydberg, och kanske någon till som jag glömt namnet på, inne på Mohamed Omars dåvarande blogg och försökte ta en fajt med det stim av konstiga förintelseförnekare som hade fritt tillträde i kommentarsfältet. Det är ju svårt att ta diskussionen med sådana eftersom de har en tendens att plocka fram småsaker som är föga kända och sedan påstå att det bevisar att det ena eller andra inte har inträffat. Till det krävs experter som har rejäl grundkunskap även i detaljer. Så jag vände mig till det kända Forum för levande historia, som ju borde ha expertis tillgänglig, och föreslog att de skulle utnyttja öppenheten och gå in direkt bland kommentarerna på bloggen och ge sin version. Fick ett svar som var vänligt i tonen men som jag i princip uppfattar som "det här skiter vi i, stick".

http://bjornbrum.blogspot.se/2009/04/spola-det-dar-dj-forum.html


Tidigare hade jag skrivit till Forum och föreslagit att de skulle utmana en kille som varit på förnekar-konferens i Iran på debatt. Den gången fick jag inget svar. Jag har väldigt svårt att tro att de där människorna vill göra något vettigt i den här frågan.