Lars Vilks: Becirov. Foto: A.N. |
”Vilks
befann sig inne i galleriet under incidenten”
Så mycket
kan man vara säker på. Svensk nyhetsförmedling är alltid pricksäker.
”Vilks
befann sig inne i galleriet under incidenten”
Från
nyhetstelegrammet måste vi gå vidare till den analytiska konsttidskriften.
Kunde
texten där ha inletts med orden:
”I början
av 1700-talet betydde geni vanligtvis förmåga. I den meningen knyts ’geni’ till
den äldre betydelsen för ’konstnär´, hantverkare. ’En genialisk konstnär’ har
alltså haft betydelsen ’en skicklig hantverkare’. Geni skulle dock under
1700-talet få en helt annan mening som skulle fortsätta att utvecklas under
1800-talet. Denna nya betydelse av geni brukar härledas till de litterära
diskussionerna om William Shakespeare, den olärde och frisinnade, gentemot Ben
Jonson, lärd och med en återhållsam stil.”
Men
problemet är att texten är Lars Vilks egen. Den är hämtad från sidan 89 i hans
bok ART, som utkom 2011. Är det ett problem? Är det inte i själva verket ett klargörande?
Kan man
alls likna och jämföra ett attentatsförsök med en konstteori? Ja, det är klart
att man kan. Med vår 2000-talsmedvetna konstvärld, den som fortfarande tycker
sig se ”konst” i första bästa avskrädeshög, måste allt som har med Lars Vilks
att göra kunna skrivas in i teorin. Attentatsförsöket i Malmö den 4 september
2013 – det vi fortfarande inte vet om vi kan tillskriva en helt normal dåre
eller en med avsikt och målmedvetenhet agerande attentatsman – blir därmed en
del av teorin. Hans röda väska äger samma giltighet som varje parafras på ett
historiskt mästerverk.
Jodå, Vilks
befann sig inne i galleriet.
Men om vi
nu föreställer oss att Vilks inte ens befunnit sig i Malmö och mannen med den
röda väskan ändå dykt upp? Kan vi då tänka oss att ett attentat varit förberett
mot galleristen själv? Vi kan i själva verket inte föreställa oss någonting.
Obama är i
Sverige. De krigförande är i Syrien. Jidahisterna som håller krigets låga
brinnande befinner sig i Syrien och i Sverige. Obama kan inget göra. Han befann
sig inne i ett helt annat galleri. Vi vet ingenting om vår egen död. Vi har
varken datum eller klockslag inskrivna i våra digitala almanackor. Men vi
fortsätter att måla, skulptera och skriva. Inför gallerierna har vi inget val.
Inte ens inför brevlådorna.
(Till Lars Vilks en mörk septemberkväll i krigets hus)
1 kommentar:
"Nous sommes tous morts à vingt ans.
Vingt ans c'est pour apprendre à vivre.
Le reste pour apprendre à mourir."
En fantastisk sång som Dalida sjöng på Olympia i Paris 1974.
Går att hitta på Spotify.
Rune
Skicka en kommentar