Tina Persson: Till nattens gudinna

Tina Persson läser dikter i Kosova. Foto: Stefan Nilsson

Tina Perssons nya diktsamling, Till nattens gudinna, har den intressant underrubriken Sånger från en sjunken kontinent, och kallas för ett diktcollage. Boken är Tina Perssons femte, efter debuten 2005 med Sjunger mig in i dig.

Det som här blir en röd tråd hämtar sin näring och sina inspirationskällor i det antika Grekland, och leder fram till dagens ekonomiska och sociala katastrof i EU-nationen som blir alltmer utmärglad och vars folk går på knäna.

Mytologin är ett bärande element. Den kvinnliga namnges och känns igen. Gudinnornas namn känner vi igen. Men att vara ett vittnesbörd i denna berättelse är också att som vittne bära en konkret börda. Den löper djupt nerifrån människans historia och famnar de konkreta, samtida krigsförbrytelserna. Kvinnor ligger på marken med bortslitna kläder och kängor på de blottade magarna, och man behöver aldrig tvivla på att det är militära kängor.

Vilken den sjunkna kontinenten är får man fundera över, alldeles självklara svar ges inte i poesin. Men i min läsning kan den vara både den "manliga" krigskontinenten och den penningstinna och profithungriga konsumtionsideologin. Under alla omständigheter rör de sig mot antingen kaos eller undergång.

Marmorn, också den som likt damm lägger sig i poetens mun, tycks vara beständig, något som följer med hela den månghundraåriga resan, och när Tina Persson besvärjer samtiden kan polisens tårgas också bidra till att vi ser det som pågår:

"Igår stod jag som en blind i stadens larm, orörlig:
Mina ögon sved av tårgasen och den brutna
marmorstenen; kanske är jag ännu förblindad
men inte utan röst och tunga: jag förmår sjunga."

Det är just detta - förmågan att sjunga - som bär Tina Perssons poesi. Att hon både läser och på annat sätt framträder på scen är logiskt. Och jag vet att den vanliga stela läsningen är en omöjlighet, en sådan lyssnar man inte till. Poesin har ju vingar, och poeten måste fälla ut dem! Tina Persson gör det, också i den nya boken, övertygande, både smärtsamt och vackert.

"- Lyssna till stenarna, sa herden
vid Preveli gamla kloster på Kreta
Lyssna! och de kommer att tala

Bergen skriver inte heller förgäves
sina hårt sammanpressade brev
om lerans flykt utmed sluttningarna

Nu lossnar allt igen som hudflagor, som
om en titanisk hand kliade jordskorpan, se!
Husen närmast rymden blöder ur fönsterna"


Tina Perssons bok kan beställas med ett mail: freja@mac.com
Mer upplysningar om författaren och hennes olika verk finns på freja.as/tina