Det är här jag fördjupar mig....

Just nu läselever jag i en Uppsalamiljö jag inte vet ett skvatt om.

Jag läser inte en rad för att jag måste.

Jag läser för att jag vill.

Men jag har bestämt mig för att läsa Mohamed Omars återkomst till poesin - den verkliga debuten kallar han den själv - därför att jag både måste och vill.

Boken utkommer först 18 september.

Så jag läser och funderar. Och denna anteckning har jag gjort:

"Om politiken präglas och bestäms av dogmerna och teorierna kan man säga att Omars poesi präglas och bestäms av det djupast mänskliga som finns, nämligen den mellanmänskliga förståelsen och sympatin. Jag är inte överraskad över att han lever ut denna attityd bland illaluktande filosofer och språkgenier, halvmultna löv, mumifierade katter, svarta och röda baroner, klosettpalats, nattliga taximiljöer och inte minst i sällskap med sin afrikanska pappa, han som väljer att bli kallad Kung Lear. Hans miljöer befinner sig i den andra änden av salongspoesins eller de högstämda litterära kretsarnas. Han står jordiskt förankrad som en hederlig, gammeldags skald som inte tvekar att deklamera sina dikter i sällskap som andra skulle fly."

Så, är du intresserad, så kan du läsa en utförlig recension av Omars diktsamling här i bloggen om tio dagar. Här kan du läsa hans egen presentation.