 |
| Vila på en engelsk bänk, här "umgås man med alla". Foto: T.N. |
Eftersom man också med stark oro kan konstatera att vissa
engelska städer idag har en majoritetsbefolkning av invandrare, där inte alla
är muslimer utan också hinduer, sikher, buddhister och andra, vill jag ge ett
sådant exempel från en stad som ligger nära Black Country, nämligen Leicester i
East Midlands. Stadens utveckling har föranlett Malmötidningen Sydsvenskan att
göra ett mycket stort reportage under rubriken ”Här är snart vita i minoritet”
om Leicester (1).
Rubriken är alltför försiktig. Det förhåller sig nämligen redan nu så att de
vita är i minoritetet i staden. Reportaget inleds med en mening som kan sägas
vara symptomatisk: ”Engelska
Leicester beskrivs som en multikulturell lyckosaga.” Redan i de orden slås en
ton an, och den tonen står i full överensstämmelse med den förhärskande
ideologin, både i England och i Sverige. Det intressanta är också hur reportern
väljer att hela tiden framställa staden som ett föredöme. Så berättar han till
exempel om somalier som lämnat det ”dåliga Sverige” för England. En av dem
säger att Leicester är staden där de vill stanna för resten av livet. Sedan
denna somalier, Hassan, berättat om hur mycket bättre allt är där, jämfört med
Göteborg konstateras torrt: ”Uppemot 90 procent av de muslimska barnen mellan 5
och 14 går i en koranskola, enligt statistik från kommunen”. Att det är
religionens auktoritet som på detta sätt lyfts fram som något positivt kan man
inte tvivla på.
”Kvinnor i pastellfärgade saris och
män med svarta skägg går hastigt på de smala trottoarerna på Belgrave Road. I
affärerna Punjabi-kläder, indiska godsaker och juveler. Även för en Malmöbo
blir intrycken överväldigande” heter det i reportaget. Och lite längre fram: ”
Visst är arbetslösheten stor, nästan en tredjedel av alla mellan 18 och 24 är
utan jobb. 35 procent av hushållen får olika bidrag”. Man ser, trots försöken
att utmåla Leicester som en lyckodröm, hur sprickorna öppnar sig i muren.
Liksom för städerna i Black Country
väntar ännu större sociala problem. Men det är uppenbart att det är den
engelska befolkningen, de som i reportaget kallas ”de vita” (2) som
är stadens stora problem, eftersom de utgör 90% av befolkningen i just
den stadsdelen: ”I New Parks är den öppna
arbetslösheten 18,6 procent, den näst högsta i hela staden. Antalet rökare är
nästan flest i landet, tonårsmammorna är fler än genomsnittet i Leicester. Av
de cirka 12 000 invånarna är nästan 90 procent vita.”
Så berättar reportaget om hur de
unga invandrarna lockas till musikens värld, och inte minst, till religionens.
Uppenbart måste slutsatsen vara att moskén är framtiden för Leicester, som för
alla andra, oavsett om vi lever där, i Black Country eller i Sverige.
Reportaget klingar sprött av
framtidstro när det närmar sig slutet och berättar om en annan av stadsdelarna
och dess inspelningsstudio: ”Killarna i studion har indisk-muslimsk och
karibisk bakgrund och självklart umgås de med alla, säger de. Highfields har
förknippats med kriminalitet och prostitution, men på senare år har ryktet
förbättrats. Under vårt besök där ser vi endast unga män med långa skägg och i
traditionella shalwar kameez, långskjorta och byxor, som jäktar till moskén.”
Ja, de jäktar och framtiden tillhör
islam. Låt det inte råda någon tvekan om varför Sydsvenskan skildrar Leicester
som en framtidsdröm, där man ”självklart umgås med alla”.
1. Sydsvenskan den 7 april 2012, reportage av Kenan Habul.
2. I brittiska folkräkningar, den senaste hölls 2011,
kategoriserar man människor just så, ”vita”, till skillnad från asiater,
afrikaner, karibier, kineser. Hade vi haft att göra med samer, inuiter,
indianer och andra sådana folk, hade man talat om ursprungsbefolkning –
Englands vita är just en ursprungsbefolkning. Här i Sverige lyckas vi inte ens
ge oss själva en sådan identitet som engelsmännen. Om någon av misstag, som
statsminister Reinfeldt sommaren 2012, använder begreppet ”etniska svenskar”
drar stora larm- och fördömelseapparaten igång.
Texten är ett klipp ur min bok Black Country (2012)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar