Idag skulle du ha fyllt 30 år, min älskade son. Min saknad går inte att sätta ord på men det är ett mycket stort, svart tomrum som växer i mig.
Inför lidandet och döden är vi alla förstummade. Idag går jag vidare
från ett tillstånd av sorg och mörker, därför att livet kräver det av mig. När
döden satt sina klor i en människa brukar den inte ge efter och försvinna.
Dödens egen kraft är så stark att den segrar, sakligt och osentimentalt. Det är
kanske inför det jag måste erkänna mig besegrad, vända mig om och gå åt ett
annat håll.
Jag tar fram Mässa för hårda
tider av R.S. Thomas och läser: ”När vi är svaga är vi // starka. När vi
sluter // våra ögon mot världen, // brinner busken någonstans // inom oss. När
vi är fattiga // och förstår att vårt // dukade bord inte räcker till, // är
det dit den oinbjudne gästen kommer”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar