"Hela renhetssyndromet" - är det också min egen diagnos?

London. Foto: Astrid Nydahl

Citaten som följer är hämtade ur Städernas svall av Ulf Peter Hallberg och Carl-Henning Wijkmark. Min korta kommentar först:

Det jag nu läser får mig att grundligt fundera över mina egna, livslånga och djupt rotade förhållningssätt till staden, både den lilla och den stora. Jag flydde Malmö 1982 av några mycket enkla skäl: jag kunde inte leva i hyreshus där grannar förstörde inte bara nattsömnen utan också berövade mig möjligheten till ett stilla och harmoniskt liv. Men jag flydde och flyr fortfarande städerna, eftersom de i sina centrala delar helt tycks inriktade på att göda konsumismen, denna moderna sjukdom fått hela världsdelar att tro att människovärde heter pengar och att inköpen hela tiden måste göras, oavsett behov eller möjligheter. Är det en renhetssträvan som driver mig? Frågan är retorisk eftersom jag alltid hyllat "det smutsiga", "det spräckliga" och "det trasiga". Min kärlek till fado-kulturen hade förstås inte varit möjlig om jag varit en sådan människa, och ändå vill jag visa citat från några viktiga sidor i denna bok:

”I storstaden kommer man ifrån jantelagen på den lilla orten. Mot detta står de som hatar storstaden, därför att den förknippas med cancerartat växande, buller, smuts, knark, rotlöshet och anonymitet. Allt detta som räknas upp  av dem som vill tillbaka till naturen. Hela renhetssyndromet. Att storstaden förhindrar denna renhetssträvan och enhetligheten som man saknar. Myllret av olikheter är irriterande för många människor. Allt detta är en gammal fråga.” (CHW s.85)

”Hamsun och Céline däremot som kommer från storstadserfarenheten utvecklar ett hat mot staden och slutar som antisemiter.” (UPH s. 86)

”Det hela går tillbaka till Rousseau och fram till Pol Pot som är en slutstation på naturdyrkan. Han skulle tömma Pnom Penh. Först satte han de stackars storstadsborna i arbete på fälten, och när det inte lyckades så massakrerades de helt enkelt. Det är den logiska fortsättningen på storstadshatet. Det är urgammalt, Capua och den babyloniska skökan. Ett gammalt motiv i mänskligheten: att man ogillar trängseln och myllret, att vara för nära andra människor.” (CHW s.86)

”Hamsun hade också fobin mot storstadens människor, köpenskapen (…) Storstaden som gav judarna chansen att utvecklas, på de små platserna hade antisemitismens grott sig fast.” (CHW s. 88)

”På många andra platser känns livet låst, men i storstaden finns öppenheten även om största delen av ens liv är förbrukad. Det är något som tänds i det ögonblicket, det är som om allt tillhör dig, oberoende av vem du är och var du kommer ifrån. Det är motsatsen till penningsamhällets ägarhysteri.” (UPH s. 88-89)