Gutenbergparentesen

Hatchards bokhandel i London. Foto: Astrid Nydahl

Sam Sundberg har i en fascinerande understreckare i Svenska Dagbladet skrivit om den så kallade Gutenbergparentesen.

Hans text är den första i ämnet jag läst som övertygar mig om att detta kan äga stor giltighet. Sundberg skriver:

Lars Ole Sauerberg, professor vid Institutet för kulturvetenskap vid Syddanska universitetet i Odense, har döpt den era som varat i dryga 500 år till Gutenbergparentesen, och de senaste åren har flera forskare vid universitetet arbetat med begreppet. Sauerbergs kollega Tom Pettitt har hjälpt till att göra det känt runtom i världen.
Teorin går ut på att tryckpressens tidevarv har utgjort ett undantagstillstånd efter en lång period dominerad av muntlighet. Nu befinner vi oss vid Gutenbergparentesens slut och tryckpressens dominans ersätts av dels en ny muntlighet tack vare internets möjligheter att dela ljud och bild, dels en ny skriftlighet. Den digitala texten är i jämförelse med bokens permanens mer flytande, ständigt redo att kopieras, redigeras, kommenteras och spridas.

Det jag själv nu gör med understreckaren är just att kopiera, redigera, kommentera och sprida den. Ska jag göra det ur en bok i biblioteket måste jag först skriva av texten för att kunna kommentera och sprida den.

Men allt detta är nu inte enbart en teknisk fråga. I Sauerbergs teori förhåller det sig så att den tryckta boken, skriften, har varit ett nytt historiskt skede som hakat i den tidigare muntligheten. Och tryckpressens tidevarv innebar, skriver Sundberg också något annat:

Parallellt med bokens segertåg växte sig idén om nationen stark, en avgränsad geografisk enhet med ett i någon mån likartat folk, gärna med gemensamt språk. Många forskare förlägger startpunkten för den moderna nationen till den westfaliska freden 1638, eller strax tidigare. I samma veva vann även en ny idé om människan mark. Nu förklarades hon som individ, separat från sin omgivning, avgränsad av sin kropp, självständigare än någonsin. Kopplingarna till familj, släkt och samhälle skars loss från själva personen och externaliserades. Med boken följde med andra ord nya idéer om både samhället och individen – idéer som vi nu får anledning att omförhandla när vi träder ut ur parentesen.

Allt detta manar till eftertanke. Personligen väljer jag dagligen att försöka förlänga Gutenbergparentesen. Sällan lyckas jag helt utan uppslukas av "den mer flytande texten" och ”den nya muntligheten”, den som fungerar utmärkt väl utan ett endaste mänskligt möte.