Intressant om Arnstads bok

Mussolini som kitsch. Foto: Lennart R.

I Aftonbladet tar sig idag Fredrik Persson-Lahusen an Arnstads fascismbok. Bland annat finner jag dessa aspekter mycket viktiga:

"Försöken att identifiera idéer i tal och texter är få. Särskilt svårförståeligt är att Arnstad ­inte fördjupar sig i den tyska rörelsen och dess omfångsrika material. Därmed ­riskerar han också att bekräfta den icke-ideologiska bild han vill bestrida.

Det är för övrigt en förlust att Arnstad i stort bortser från tysk forskning, både om tredje riket och om fascismen i stort. Den tyske historikern Wolfgang ­Wippermanns verk om den världsvida fascismen – vilket visar att man kan ­diskutera fascistiska inslag i politisk ­islam utan att använda det belastade ­begreppet ”islamofascism” – förbigås med tystnad.

Med tanke på sina anspråk arbetar Arnstad för ensidigt med anglosaxisk litteratur. Avsaknaden av en klar definition förvärras av att Arnstad inte använder analytiska jämförelser mer. Vad betyder det att Moskvas och Manhattans skyskrapor liknar ”fascismens arkitektur”?

Att det existentiella omfamnandet av kriget, tvärtemot vad Arnstad påstår, inte var unikt; att Thomas Mann och många andra konservativa tänkare gjorde just det samma? Det blir därtill slarvigare ju längre fram i tiden Arnstad kommer."

Exemplet med skyskraporna pekar på något säreget i hans bok. Man undrar om sådana saker diskuterats med en lektör på förlaget. I mina ögon ter de sig minst sagt kufiska.