Boston och Tjetjenien, några tankar.

Putin och Kadyrov. Två aktörer som kastar en skugga över Boston.

Självklart måste man i lugn och ro analysera all information när dramat i Boston är över. Men just nu är det viktigaste kanske att se en rimlig bakgrund. Med den i åtanke tror jag inte att den unge tjetjenen överlämnar sig frivilligt. Stupar han i eldstrid blir han självklart en folkhjälte hemma i Kaukasus.

Även om man inte kan veta den konkreta bakgrunden till Bostondådet så kan man rent allmänt konstatera att såväl islamister som separatister i Kaukasus menar att USA och västvärlden vägrat stödja dem gentemot den ryska – särskilt den putinska – politiken som inneburit allt från krig till “säkerhetsstyrkornas” mordkampanjer, både i den tjetjenska huvudstaden Grozny, och på landsbygden där så mycket kan ske långt från mediakameror. De rapporter som ofta kom från Tjetjenien var signerade Anna Politkovskaja, och hon fick betala med sitt liv för det.

Nu kommer det färre rapporter från uttalat Kremlkritiska människor, men mycket säger ändå att det bakom den lokale despoten Ramzan Kadyrovs putsade yta med kasinon, lyxlägenheter och gigantiska, nyuppförda moskéer under hans kontroll, finns en terror mot varje avvikande röst. Människorna därborta hade kanske hoppats på stöd från Europa och USA. Det har de inte fått. Tvärtom har Kreml haft fria händer att själva och i samarbete med marionetterna driva vilken sorts våldspolitik de vill. Många små folk har under många år hoppats att "väst" skulle ingripa till deras försvar. Vi vet att ungrarna väntade förgäves 1956. Vi vet att andra väntat förgäves. När det idag meddelades att Serbien och Kosova upprättar diplomatiska förbindelser var det resultatet av långa, sega och till synes hopplösa förhandlingar under EU:s ledning. Men de gav resultat. Om tjetjenerna hoppas på något liknande har de förstås gjort det utan minsta förankring i verkligheten. Ryssarna har fria händer i sina smårepubliker. Det har vi sett alltsedan de försökte bryta sig loss efter kommunismens fall. Några lyckades. Balterna lyckades. Några andra asiatiska republiker, men Kaukasus släpper Kreml aldrig. Det vet man i Vita huset och i hela den europeiska kretsen. Också det är ju i sig en tragedi eftersom det eldar på islamismens aggressivitet mot väst. Precis som i arabvärlden och i Afghanistan.