"Samtidigt visade FBI för första gången bilder av de detonerade sprängladdningarna. Där syntes bland annat ett kretskort från ett batteri, fragment av kullager och naglar, och möjligen resterna av en tryckkokare."
Bevisar inte det att en större grupp måste ligga bakom? En ensam terrorist har högst tjugo naglar, fotnaglarna inräknade, så de kunde ju inte ha ställt till så stor skada. Jag rekommenderar DN att köpa in ett lexikon till Katarina Lagerwall. Där hade hon fått veta vilken annan betydelse ordet nail har:
"spik; söm, dubb"Hade utlovat bloggtystnad men kunde inte låta bli. Förlåt.DN har redan rättat men det var roligt så länge det varade.
8 kommentarer:
Jag hann med ett screen shot på min blogg.
Som jag skrev: man blir förtvivlad men inte förvånad.
Tack Bengt, jag lånade bilden av dig. Vet du, det är nästan varje dag något språkligt man hittar när man läser tidningarna på nätet. Hade man orkat skulle man ha en daglig spalt om det.
Inte bara nästan, det *är* varje dag. Stavfel, obegriplig meningsbyggnad, interferens med engelska, översättningsfel. Till och med i understreckare har jag ibland hittat hårresande fel. Det är irriterande. Inget som får mig att känna mig duktig.
Ingvar, du har alldeles rätt i det du säger. Och nej, inte alls något man känner sig duktig av att se utan tvärtom sänker sig ett mörker också hos läsaren - som väl står i rimlig proportion till de allt frekventare tecknen på mediernas förfall.
Mörker är ordet. Vi lever i en sorts fartblindhet. Det har gått automatik i teknisk förändring. Ibland alltför mycket. Och då får man sätta citationstecken kring ordet utveckling.
Såg ett reportage på BBC om huruvida barnen ska sluta lära sig skriva för hand, så kallad "cursive writing". Det fanns förespråkare för båda varianterna.
Yrkesskribenterna i våra tidningar tycks ofta inte behärska hur man använder ett stavningsprogram. Och grammatikprogram för svenska lär väl knappt finnas.
Att rutinmässigt stavningskontrollera en text på ett fåtal sidor tar inte många sekunder.
Träffade en journalist som sa att när dagstidningarna sparkar folk är det journalisterna som får gå före fotografer. Fotograferna får då fixa även texten. Kan stämma.
Till Elina.
Vi lever i bildens tidevarv och en bild säger mer än tusen ord. Dessutom tror jag du skulle få svårt att bevisa tesen att journalister skriver bättre svenska än fotografer.
Samme problem i danske aviser: stavefejl, sære ordopdelinger, meningsforstyrrende grammatiske fejl. Det er irriterende og trist.
Skicka en kommentar