Det är på den här låga nivån han argumenterar, Bonnierkoncernens främste politiske polis, Per Svensson. Sittande på sina höga hästar som välbetald, nej överbetald, kolumnist på Sydsvenskan tror han sig kunna se i en bakåtvänd glaskula. Ja, vi hade en del med varandra att göra på den tiden då allting tycktes så enkelt och självklart. Per Svensson sitter fast där. Var skulle han annars sitta fast? Läs hans drapa och förundras. Det gör jag.
Det komiska är att det han läser av mig i Dispatch lika gärna kunde ha varit publicerat i en svensk morgontidning (minus kritiken av islamismen och multikulti-påbuden) - t.ex. inom Bonnierkoncernen. Jag skriver ju mest om litteratur i Dispatch, fullständigt harmlöst och grundat i min starkaste övertygelse alltsedan slutet av 1970-talet: att stå emot alla totalitära idéer, oavsett vilken ism de draperat sig i, från fascism och kommunism till islamism. Hans sista "komiska" gliring om Albanien visar att han inte ens noterat att jag, till skillnad från andra gamla vänstermänniskor, fortsätter att skriva om och analysera utvecklingen i det lilla Balkanlandet. Utöver det har han missat att jag i mitt författarskap, alltsedan Äntligen ensam (Janus förlag, 1987) trivts bäst ute i kylan, med så få "journalister" och kvasi-intellektuella som möjligt i mitt sällskap. Det gör jag alltjämt."Thomas Nydahl har levt ett långt och hängivet litterärt liv. Han debuterade som författare redan på 1970-talet och har sedan dess givit ut oräkneliga volymer: romaner, diktsamlingar, essäer. Under lång tid skrev han litteraturkritik i Kvällsposten samtidigt som han under knappa villkor drev tidskriften/förlaget Studiekamraten.Vi har haft en del med varandra att göra under åren. Numera tycks jag dock ligga högt på hans hatlista. Sådant händer och är normalt sett inget att skriva om. Men jag misstänker att Nydahl ser mig som representant för något, och då blir det intressantare. ”Bonnierkoncernens politiska polis”, fnyser Nydahl på den blogg han driver. Nydahl, som startade sitt eget politiska liv i den neostalinistiska 70-talsvänstern, tycks i dag ha gått hela varvet runt. Han medarbetar nu i den islamofobiska tidningen Dispatch International. Det är sorgligt, men inte ologiskt. Har man en gång upplevt det aggressiva utanförskapets varma gemenskap kan möjligheten att få uppleva den på nytt kännas frestande. Att inom SD-retorikens gränser erövra Albanien åter? Tja, det kräver nog sin författare ..."
Svenssons egen retorik har, trots lönen han får, sina uppenbara brister. Den som "gått varvet runt" har rimligen kommit tillbaka till startpunkten. Logiken säger mig att jag då idag borde ha varit en "neostalinistisk" aktivist. Nej, jag har inte gått hela varvet runt, jag har valt en helt annan riktning att gå i. I fjol utgav jag min bok Black Country. Den har Sydsvenskans kulturredaktion, liksom de flesta andra, valt att tiga ihjäl. Säkert på Svenssons rekommendation. Vad skulle man annars ha åsiktspoliser till?
En viktig detalj att kommentera är att Svensson insinuerar någonting "representativt" när jag skriver att han är just Bonnierkoncernens främste åsiktspolis. Han insinuerar att det skulle handla om någon diffus form av antijudiskhet. Men där begår han ett stort fel. Mina ord är en konkret beskrivning av konkreta fakta, eftersom det hela tiden varit inom den koncernen han sparkats och sparkat sig själv uppåt, i sidled och ännu mera uppåt, från tidning till tidning, alltid tjänstvillig, alltid redo för en ny löneförhandling. Det är så man blir "senior columnist" inom de stora mediaföretagen. Det vet Svensson och jag tycker att han ska skämmas som insinuerar det han gör.Varje läsare av mina böcker och min blogg vet var jag står i relation till de judiska ämnena och i relation till Israel. Min senaste artikel för Dispatch handlar för övrigt om det judiska upproret i Warszawas getto. När den trycks där kommer den förstås här i bloggen med.
För övrigt hade jag gärna velat se var i Dispatch "islamofobin" finns. För en kritisk analys råder jag Svensson att läsa denna kloka artikel. Och så hade jag velat se var min egen "retorik" stämmer överens med ovan nämnda politiska partis. Men det lär jag inte få se. Åsiktspoliserna är inte kända för saklighet. Men de är kända för så mycket annat, så det räcker väl, och blir över.
Tror banne mig att man behöver en dos Lissabon:
13 kommentarer:
Islamofob sade Khomeini, islamofob säger Per Svensson.
Psykiatriska diagnoser åt potentiella patienter, säger jag, är förbehållet psykiatriker.
PS är ingen psykiatriker men eftersom han ägnar sig åt att ställa en dylik diagnos, trots detta, är han en svensk kulturjournalist / ledarskribent / alternativt organiserad islamist.
Den som går varvet runt har f.ö. varvat den som står still fullt upptagen med att dela ut diagnoser likt invektiv.
Någonting är ruttet i medaiasverige.
HUBERT
Synnerligen billigt och simpelt av Per Svensson. Ett personangrepp, eller snarare ett försök att misskreditera någons livsgärning, helt utan sammanhang. Kan inte känna annat är avsky./Arvid Bengtsson
Hubert och Arvid, tack för stöd. Ja, vi vet ju att dessa hjon är högbetalda för att göra just detta. Och de sliter som hundar för att få till det. Inte otrogna hundar, utan Pavlovs!
Noterar att gammelmedier på senaste tiden tvingats förhålla sig till alternativa och regimkritiska medier till vilka man kan räkna Dispatch. "Förhålla sig" i form av att nämna dem, kritisera dem och i vissa fall ta debatter. Dessa medier har vuxit snabbt samtidigt som tidningarna ständigt skär ned och går med förlust. Fortsättningen blir intressant.
Käre Thomas, grattis, grattis!
Att bli nedskriven av Per Svensson på Sydsvenskans kultursida är en stor ära. Det visar att du är någon etablissemanget är rädd för. (Tyvärr tror jag inte att han skulle göra sig besväret att racka ner på mig - vilket visar hur obetydlig jag är!)
Pinsamt - är väl kulturchefen som publicerar honom...?!
När Melin dog och man sparkade uppåt - iofs ett radikalt drag i sig, om än lite sent på det...
Men något som kanske alla i just detta fall förlorade på (förnyelseformler är svåra att ha koll på, om man inte förstår vad det är man tänker sig "förnya"..):
Daniel Sandström blev en eländig chefredaktör, och Rachel Chukri en ännu eländigare kulturredaktör.
Fast tidningen blev så "up-to-date" enligt gammeldags delen av Bonniers - om jag förstår det rätt- att den blev ett föredöme för att överleva tidningsdöden. Så att man vill implementera "samma" på DN och SvD, i tron att det är lönsamt/överleva. Det är lite som Melodifestivalen i dagstidningsform.
Vart tog de långsiktiga ekonomerna vägen? Måste ju finnas fler än Penser och Barnevik vid liv ändå?
I rest my case. Och pustar lite ut...
Håller med att Per Svensson tillhör Bonnierkoncercens främste politiske polis. Det finns andra som Jan Myrdal benämnt "grindvakter". De som fösöker sticka upp blir utfrysta.
Leninpriset utdelas till dem som visat sig trotsa detta och varit olydiga. Thomas Nydahl uppfyller detta. Mot honom talar möjligen den förste pristagaren Mattias Gardells bok Islamofobi från 2010. Läs den!
Kan man inte helt enkelt ignorera etablissemangets legoskribenter.
Deras tid har väl varit? De har inte längre något vettigt att säga oss längre. Så upplever jag det!
Rune
Sedan det slutade finnas en riktig åsiktspolis i Lissabon, är viljan till hegemonisk politisk korrekthet inte lika stor här som i mitt hemland i norr. Men sparkas uppåt och i sidled görs det förstås lika mycket 'här'som där. Fast det vet du ju förstås redan!
Kom inte min kommentar fram? Jag skickade den igår.
Hur som helst, jag skulle ta det som en stor ära att bli nedsjabblad av Svensson på SDS kultursida. Jag kan inte skriva så klokt som du, något som väcker etablissemangets uppmärksamhet och vrede. Så ta det som en komplimang!
Johanna, någon kommentar från dig igår finns inte - ej heller i spamfiltret.
Jag förstår din poäng, men jag blir ändå alltid förbannad över det nedriga och låga.
Du kan ta det lugnt Thomas, dina skriverier är bra mycket intressantare än Svenssons, och han vet antagligen om det.
TJ
Tack TJ, då tar jag det lugnt (också framöver!)
Skicka en kommentar