”Man prisar en strävsam och pustande essäist, talar om ”hans stora vetande”, han skriver ju om allt mellan himmel och jord. Men alltsedan boktryckarkonsten uppfunnits är ”vetandet” ingen förtjänst – man har bara att gå till bokhyllan, där man hittar en oöverskådlig mängd uppslagsböcker som samlar och förklarar alla uppgifter.
Före Gutenberg – och vilket språkområde vi än tänker på – krävde ”vetande” ett oerhört offer, att leta upp de oundgängliga detaljkunskaperna fordrade möda. I dag kräver ”vetande” inte längre ansträngning. Om någon inte ”vet” det han skall föreläsa om är det bara lättja. Den hopsamlade informationen, det som utgör ”vetandet”, är endast då en förtjänst om allt det som författaren letar ihop ger upphov till något nytt och originellt.
I uppslagsböckerna, som i ett otal järnvägsvagnar, hopar sig tegelstenarna, av vilka man i dag kan välja mellan att bygga ett fängelse eller en katedral. ”Att veta” är inte längre svårt, att skapa nytt av detta vetande är svårt, nu också, som det alltid varit.”
Sándor Márai: Dagbok 1984-1989 (översättning av Ervin Rosenberg ur en kommande bok).
3 kommentarer:
Och inget dåligt citat heller... tack för det. Denna Márais djupa insikt har ju sannerligen inte mist sin aktualitet. (Tänkte fråga varur det hämtats, men så noterade jag noten.)
Pinsamt nog har jag inte läst en rad av Sándor Márai. Men det ska det bli ändring på. Vet du även när Ervin Rosenbergs översättning utkommer, och var? (Min vilda gissning är Weyler förlag.)
Ola, boken kommer på förlaget Tranan. När vet jag inte. Hade inte förlaget fått en Nobelpristagare hade den säkert varit ute, men jag kan tänka mig att det fördröjer den.
Thomas, tack för upplysningen, då ska jag hålla mina ögon öppna åt det hållet! (Det är ju småförlagen som ger ut det stora, som så ofta.)
Skicka en kommentar