Den mullrade hela helgen, åskan. När det skymningsmilda mörkret lade sig över oss kände jag, trots smärtorna, trots uppgivenheten, ett slags mild trivsel.
Försökte mig ut på en söndagspromenad med rollator. Astrid vid min sida uppmuntrande. Jag gick utmed husfasaden, svängde ner runt hörnet, insåg hur fåfäng tanken var och vände tillbaka.
Stekt potatis till middag blev bra, om än föga helgfestlig. Åskan ökade i intensitet.
(Tack finska YLE för att jag fick ta en skärmdump på den fina bilden)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar