Om Hamas hade haft en strävan efter en palestinsk-arabisk stat skulle det naturliga tillvägagångssättet ha varit att göra Gaza till ett skyltfönster. Om man hade skapat en fredlig och fungerande demokrati med täta förbindelser och handel med Israel, skulle det i dag ha funnits en livskraftig och välmående palestinsk-arabisk stat.
Israels fiender har i grunden inte problem med Israels politik. De har problem med att det finns judar. Hamas och den efterföljande vågen av antisemitism har nu bekräftat detta, även för många judar som tidigare inte trodde att det var så. Israel är det enda skyddet mot nya dödsläger.
Jag skulle önska att det handlade om bristen på palestinsk-arabiskt självbestämmande. Då hade frågan varit lösbar. Om problemet i stället är att det finns judar i världen, vilket tyvärr alltmer talar för, kan detta däremot aldrig lösas på fredlig väg.
Så skriver Allan Stutzinsky, advokat i GP i dag.
Jag tror att det vore klargörande att kasta ett öga i nyutgivna En civilisations plågor, texter av Simone Weil, där det bland annat heter, i översättning av Linn Apelmo:
”Många som i dag upprörs över vår tidsålders överflöd av fasor; som är så förkrossande för känsliga sinnen, tror att vi befinner oss i början av en mer barbarisk period (…) Men ingenting av detta stämmer”.
Weil skrev denna text – Reflektioner om barbariet – 1939 och visst antyder hon något som handlar om Hitlers regim, men att den perioden var särskilt barbarisk vet vi i dag, så på den punkten hade Weil fel, vilket skulle visa sig.
Hamas-vännerna älskar att likna Israel vid nazismen och därmed Gaza-kriget vid Förintelsen. Det som saknas i den argumentationen är dels brist på kunskap om islamismens väsen, dels insikter om Förintelsens unika karaktär. Som Stutzinsky skriver:
” Israel är det enda skyddet mot nya dödsläger” – jag tror dessvärre att han har helt rätt på den punkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar