Hemingway och honung. Friheten och döden

Reviderad bloggversion nummer sju:

Födelsedagsgåvor från Lennart (Hemingway x 2) och Hjalmar (honung från Sierra Nevada)

Är det någon mening att alls ta av sjukhusbandet om armen? Varje gång jag tror något annat är det dags igen.

Klinikerna och mottagningarna skyr jag. Hemmet jag nu har skyr jag.

Det jag förlorade kan inte uttryckas i sådana ord. Förlusten är flera ton tung. Gå till frisören? Till någon annan som bättrar på det yttre? Meningslöst, eftersom det är det inre som havererat.

Jag dricker inte vin till lunchen i normala fall. Men allt är onormalt nu. När jag i födelsedagspresent får fina viner från Alsace (Maison Robert Olivier Blanc) så dricker jag till kalvsteken som var klar redan vid lunch (och den ger middagsmat också söndag-måndag, således ingen lyxmat alls). 

 

Sittningen avslutades med en ädel yoghurt med rinnande Flor Castano-honung. Barnbarnet Hjalmar hade med den hem till Sverige som en gåva till mig.

 

Jag har förvisso firat min födelsedag utifrån förutsättningarna. Jag är enormt tacksam för de goda ord jag fått på olika sätt, liksom för materiella gåvor i form av böcker och drycker.

 

Ändå är det inre livet dränerat av sjukdomen. Jag vet att den ska döda mig. Jag är fängslad och fri.