Dagarna mellan jul och nyår inbjuder till botaniserande i biblioteket. Jag läser mina nya böcker och jag bläddrar i gamla.
I
Lissabon fann jag 1993 den märkvärdiga foto-biografin över Fernando Pessoa. Den var
redan då trasig och jag fick den för en billig penning.
Den hade tillhört
Gulbenkianstiftelsen - deras exlibris sitter fortfarande kvar i den - men sedan
bläddrats trasig på Portuguese Cultural Center i Waterbury, Connecticut.
Det är
en svindlande tanke: hur många människor har före mig, i Portugal och USA läst
eller bläddrar i denna bok? Vem var de, varför befann de sig på den plats där
boken låg? Hur kunde det komma sig att just jag skulle bestämma mig för att rota i de dammiga högarna på golvet i det antikvariatet? Jag vill minnas att jag betalade några futtiga kronor för boken. Den är mycket värdefull för mig. Jag bläddrar hellre i den än i turistbroschyrer när jag vill minnas mina vistelser i Lissabon.
“När jag först kom
till Lissabon…” skriver Pessoa, “hörde
jag ofta hur någon i våningen ovanpå spelade skalor på piano” - och det får mig att minnas min första resa
dit, det var i april 1983, världen var ännu ung, fascismen låg alldeles bakom
oss och optimismen var alldeles obefogat stor, i Lissabon som i andra
europeiska städer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar