 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Längre bort och ut. Vid
Landön finns ett revir jag haft i rätt så många år nu. Där tången ligger
stinkande i vattenbrynet är det få människor som vill sitta.
En och annan
kommer gående med hunden. Allt andas frid och stillhet.
I ena riktningen ser
jag Åhus hamn och några fabriksbyggnader, långt borta. I den andra och rakt ut
över havet ser jag inget annat än just havet och horisontlinjen.
Blicken uppåt ger mig annat att tänka på. Åldrande virke staplat som i ett verk av någon okänd konstnär. Ändamålsenlig är stapeln för mig, för att jag alltid njuter av att se den. En bit nedsjunken i sanden växer den samman med strandkål och högt gräs.
Blicken uppåt ger mig annat att tänka på. Åldrande virke staplat som i ett verk av någon okänd konstnär. Ändamålsenlig är stapeln för mig, för att jag alltid njuter av att se den. En bit nedsjunken i sanden växer den samman med strandkål och högt gräs.
 |
| Astrid Nydahl |
Vem vet vad som är skapat och vad som är alldeles av sig själv
närvarande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar