Lone Frank: Lystens pioner

Lone Frank. Pressbild från Gyldendals förlag, Köpenhamn

Lone Frank: Lystens pioner. Historien om manden der satte strøm til sindet og viste vej til fremtiden (Gyldendal)

Hur ser vetenskapsjournalistik ut? Den finns förvisso också i stora, svenska dagstidningar, men jag går helst till Lone Frank på Weekendavisen för att läsa den, när den är som bäst. Lone Frank har dessutom utgivit några högintressanta böcker, två av dem finns översatta till svenska. Hennes nyutkomna bok, Lystens pioner, utgår ifrån en amerikansk psykiatriker, Robert Heath (1915 – 1999), en pionjär i sitt yrke, men han blev också så kontroversiell att hans namn närmast suddades ut. 

Redan på 1950-talet började Heath experimentera med elektroder i hjärnan. Han menade i en epok av Freud-baserad psykiatri (psykoanalysen inte minst) att dessa sjukdomar i själva verket var defekter på hjärnan. När Heath avled, han var då 84 år gammal, kunde man i en nekrolog läsa att han som professor varit chef för både neurologi och psykiatri vid Tulane University. Man nämner också att han var pionjär i forskningen kring schizofreni och att han samarbetade med CIA i konkreta projekt. 

Lone Frank pekar på ett paradoxalt faktum, och just detta har varit drivkraften för henne i arbetet med boken, nämligen att Heath själv har raderats från historien samtidigt som hans teknik, den han var först att prova, börjar etablera sig på allvar. Frank nämner som exempel hjärn-pacemaker för behandling av Parkinsonsjuka. Runt 100.000 patienter har idag sådan inopererad.

Jag läser Franks böcker med särskilt stort intresse eftersom min yngste son led av tinninglobsepilepsi. Han lämnade oss för drygt ett år sedan, då han inte kunde uthärda att leva med de svåra anfallen. Han hade genomgått ett par stora operationer på neurokirurgen i Lund, helt utan positiva effekter. Just epilepsin finns, vid sidan av sjukdomar som Parkinson, anorexi, hetsätning, schizofreni, i fältet för den forskning och behandlingspraxis som Heath forskade kring. 

Hur bär sig då Lone Frank åt för att komma pionjären nära? Hon är en resande vetenskapsjournalist, så det är en självklarhet för henne att försöka hitta nu levande människor som kan berätta. Det gäller både kollegor till Heath och patienter, men också människor som på ett eller annat sätt utvecklat den biologiska psykiatrin. Hennes intervjuer är alltid spännande att läsa, och när hon får träffa pionjärens son, Robert Heath Jr., blir det så hett att hon rentav får tillgång till filmer som gjordes när patienterna opererades och skildrar hur deras beteenden radikalt förändras av de inopererade elektroderna.

”Kan man uddrive voldelige dæmoner og kvæle ustyrlige impulser med en elektronisk chip i nakken?” Frank ställer den frågan i berättelsen om David Merrick som redan 17 år gammal blev patient hos Heath. Han betecknades som en ytterst svår patient, hans våldsamhet drabbade allt och alla. Det som sedan händer med honom är av så stor betydelse att det mer än övertygar om vad den biologiska psykiatrin är mäktig. Och Lone Frank har dessutom en unik förmåga att skildra sådana skeenden så att de blir riktiga bladvändare. Berättelsen blir sannerligen inte sämre av att hon dessutom får träffa en åldrande David Merrick på en institution utanför New Orleans!

Vill man förstå denna forsknings grunder och utveckling är Lone Franks bok en självklarhet. Också för en amatör – om än med tragiska erfarenheter av behandlingar som misslyckats – är det en bok som inger stora förhoppningar inför framtiden. Dessutom tycker jag att hon på ett vackert sätt återger Heath en plats i historien.

***

Jag har tidigare här i bloggen berört hennes författarskap :

http://nydahlsoccident.blogspot.se/2015/02/lone-franks-vackra-gener-om-dna-och.html

och

http://nydahlsoccident.blogspot.se/2015/02/lone-frank-neurorevolutionen-fri-tanke.html