Identitetspolitik?

Foto: Astrid Nydahl

Det kan ju te sig minst sagt meningslöst att nu ens bry sig om den stora, mediala debatten under 2014 om ”identitetspolitiken”. Jag följde inte debatten. Jag hade fullt upp med skrivandet av min egen bok Identitärt. Boken ägnade sig inte åt identitetspolitiken som uttryck för klassmässiga och/eller politiska särintressen. Istället kan man säga att den med identitärernas egna ord  handlar om ”den rörelse, individ eller grupp för vilken den etniska och kulturella identiteten är central i världsåskådningen. Ett fokus på kulturellt bevarande, liksom kulturell utveckling, kombinerad med en radikal kritik av den västeuropeiska samtiden präglar rörelsen.”

Men så ser jag i tidningen Arbetaren att begreppet alltjämt diskuteras:

”Definitionen av identitetspolitik blir antingen så bred eller snäv att den är meningslös. Den brittiska litteraturkritikern Terry Eagleton sade en gång att om allt utgår från identitet så hamnar vi snart i ”vänsterhänt, turkisk bögfrisörkultur” men om vi samtidigt helt förkastar identitet finns det ingenting att säga om samhället. Eagletons poäng var att de två polerna måste mötas någonstans i mitten för att kunna säga något fruktbart om hur vi ser på politik och kultur.”

Inom socialdemokratin talade man en gång i tiden om särintressen. Det är ett ord som desto effektivare beskriver hur klasskamp ser ut och hur skilda klassintressen alltid står och väger i ett samhälle. Den ägande klassen har flyttat fram sina positioner på ett tidigare otänkbart sätt. Den klassen - i sig uppdelad i olika underavdelningar - berikar sig huvudsakligen utifrån eget ägande av produktionsmedel, men också ren ekonomisk svindel. Vi lever i de stora profiternas och fallskärmarnas tid. Det massiva inflödet av (män)niskor från muslimska nationer har starkt bidragit till att forna särintressen omdisponerat sina krafter. Ingen skäms idag för att förespråka lägre ingångslöner. Det anses till och med vara det enda förnuftiga sättet för såväl svenska ungdomar som de nyanlända att få en anställning med något som i alla fall kan betraktas som en minimilön. När jag var ung fanns låglönejobben i industrin, men jag kunde i alla fall försörja en familj på sådana jobb. Skulle en ung man kunna göra det utifrån de politiska avsikterna bakom "lägre ingångslöner"?

Särintresse? Skulle det vara ett särintresse om svenska ungdomar hävdar sin rimliga rätt till bostad och arbete? Det beror på vilka ideologiska glasögon du betraktar saken med. Jag skulle säga att detta i så fall är ett basalt intresse, något som nationen i övergripande mening borde vara överens om.

Ytterligare ett citat från Arbetaren:

”Identitetspolitik är ett väldigt diffust begrepp och få verkar kunna definiera vad det består av och vad för fenomen det innefattar. Det används i dag som ett vapen mot meningsmotståndare vilket både fördummar och avpolitiserar debatten.” Amra Bajrić och Hampus Byström i Arbetaren 8/2-2016.

Jag är inte ute efter att rättfärdiga ett begrepp. Men jag är övertygad om att det som sker i dagens Sverige måste mötas med tydligt formulerade målsättningar och idéer. Det räcker inte att skriva obegåvade och av vrede styrda inlägg på sociala medier. Det räcker inte att lägga röstsedlar i lådor. Diskussionen skulle må bra av ett tydligt sakinnehåll. Ämnena är inte svåra att hitta.

Identiteten är inte heller svår att beskriva. Och jag tror inte alls på Eagletons ord ”vänsterhänt, turkisk bögfrisörkultur”. Karl Marx skrev att det inte räcker med att beskriva samhället, vi måste också förändra det. För en marxist idag skulle det nästan te sig som ett understatement.

Själv icke-marxist formulerar jag varje dag en tanke om vem jag är i detta sociala sammanhang. Hittills har jag bara kommit fram till rena basfakta: åldrande vit man, svensk (skåning) sedan många generationer, politiskt utmattad och känner obehag inför alla ismer, i särskilt hög grad de totalitära. En identitet grundad på spegelbilden kommer jag inte långt med. Ändå formulerar jag mig i skrift varje dag. Det händer också att jag muntligt fäller ett och annat omdöme.