torsdag 27 juni 2013

Denna dimma över staden

I den portugisiska litteraturen är det framför allt en poet som betytt mycket för mig. Det är Eugénio de Andrade. Min första bekantskap med honom ägde rum i Marianne Sandels omistliga antologi Smaken av oceanerna. Jag köpte boken den 6 juni 1983 och från och med augusti 1984 har den alltid varit med mig på resorna till Lissabon. Den är sliten, kantstött och tejpad men den ger mig alltid lika stor tröst. Den dikt av Eugénio de Andrade som jag föll för och fortfarande håller för att vara en av de finaste Lissabonskildringarna heter kort och gott just Lissabon:

Denna dimma över staden, floden
måsarna från förr i världen, båtar, folk
i brådska eller med all tid att slösa bort
denna dimma, här börjar stadens ljus
i rosa och citrongult över Tejo, detta ljus av vatten
inget mer vill jag be om, på väg ned för trappan.

När jag tillsammans med fotografen Hideo Matsumoto, hösten 2000 skulle utge min första bok om staden - Lissabon, en promenadbok - fick jag Eugénio de Andrades tillstånd att trycka dikten i boken. Den hörde hemma där, den slog an en ton som jag ville skulle ljuda boken igenom. Inte nog med att jag fick hans tillstånd, jag fick också boken med 30 av hans dikter på fyra språk, samt ett generöst litet brev.

Nu är Eugénio de Andrade borta. Som de flesta är han borta. Jag tröstar mig med minnena, med fotot av sig själv han sände mig med ett brev på baksidan, fotot som alltid hänger på mitt arbetsrum, böckerna, dikterna, minnena. Det mesta är minnen, resorna är inställda, vännerna i Lucitanien är bara spöken och gamla statyer, fotoalbumen gulnar och faller sönder, allt är ett före detta, ett minne, en urgammal historia.

... ack ja, som detta ljus av vatten...

5 kommentarer:

Sven-Erik Klinkmann sa...

Tredje raden i de Andrades dikt får mig att tänka på denna kortdikt av Robert Bly:

Driving to Town Late to Mail a Letter
Robert Bly

It is a cold and snowy night. The main street is deserted.
The only things moving are swirls of snow.
As I lift the mailbox door, I feel its cold iron.
There is a privacy I love in this snowy night.
Driving around, I will waste more time.

Trapporna i Lissabon - kan vara trapporna som förbinder de olika nivåerna i staden. Trappor som små gränder, gator.

einar a sa...

thomas

är det någon speciell samling som du sätter högst? - kanske vore någonting för mig att översätta till svenska.

allt gott

einar

Inre exil sa...

Tack Sven-Erik, väldigt fina rader av Bly.

Einar, det borde du fråga Marianne Sandels om, hon är hans svenska förläggare. Om du sänder mig ett mail ska jag ge dig hennes adressuppgifter. Glad att du frågar, han är ju verkligen en mycket fin poet.

FransyskanH sa...

DItt inlägg fâr mig i mycket att tänka pâ Tabbuchis Requiem (över Lissabon och hans resor). Allt gott.

Inre exil sa...

Ja, den underbare Tabbuchi som ju också hann skriva två romaner med Pessoa som centralgestalt.