Jazz som lyrisk inspiration

John Coltrane

För elva år sedan började jag skissa på något jag tänkte mig som en diktsamling på jazztema. Jag hade då börjat förlora mig i Dave Brubecks och Paul Desmonds fina plattor. Vännen Per Helge hade - som så ofta - visat mig på ännu en del av den skatten. Småningom kombinerade jag den med några av de jazzens mästare som redan fanns i mitt liv, främst Chet Baker och John Coltrane. Det som ni ser här är skrivet 2002 och 2003. En del av denna svit har jag publicerat i min bok Ökenvandring (2003). Lustigt nog hade jag valt att referera till andra artister i just All the things you are, som jag lägger här med just Brubeck och Desmond:




All the things you are 
(Kern-Hammerstein)

...är det bara du som är
den soltorkade tomatens sötma
och den nyplockade apelsinens droppar
...är det bara du som är
nattlekens gymnastik och
morgonrodnadens stillhet

...allt som du är:
strandpromenaden
om hösten, jazzkällaren om vintern och
vårskogens blomsterbäddar
sommarnattens porlande vitvinsglas

...allt som du är:
Chet Bakers trumpet viskar i örat och John Coltranes
saxofoner sjunger sånger vi redan lärt som barn

All the things you are...

***

Chet Baker behöver förstås ingen presentation. För mig är han lika viktig som sångare, som han är som musiker. Det har plågat mig att se hur han sakta mördade sig själv med narkotikan. Rastlösheten och den inre oron drev honom alldeles för långt ut på kanterna. Här har jag hittat en fantastisk video från 1964:



Chet Baker

Trumpeten förlänger andningen
och fingrarna leker över instrumentet
som vore det en kvinnas sköte
Öppet för alla förslag
och droppande av oljor

***

John Coltrane är en artist som vi ofta lyssnar till här hemma. Han har gjort en del stökig avantgarde-musik som gör mig fylld av ångest, så den går jag alltid förbi. Men sedan finns ju balladerna, hans ömsinta, nästan sjungande sätt att ta sig an de olika saxofonerna. Som här: 




John Coltrane

Med saxofonen på rygg
i lädersoffan, rödvinet snart slut
och en ny flaska på väg in
Efter regnet lyser asfalten sjöblank
i nattmörkret och bara
du kan smeka bort min oro

***

Pysslandet med jazzdikterna födde senare en helt annan idé. Tillsammans med den kanadensiske poeten Patrick Friesen skrev jag en hel svit på temat "The Art of..." direkt på engelska. Dikterna är mina, men de gick igenom Patricks granskningar och korrigeringar innan de publicerades. Hela sviten finns i min bok The Last Wintertrip/ Sista vinterresan. George Harrison gjorde en demo-version av sin sång Art Of Dying -den 27:e maj1970 i Abbey Road Studios. Bilden på videon visar när han sitter och spelar för Bob Dylan. Min dikt har bara lånat titeln från hans sång.




The Art of Dying

Lay your head inside your lover´s heart
Lay her heart inside your head
Take away all the bills and debts
Take a white sheet from your bed
wrap it around your lover´s breasts
and hips, see the beauty of her body
tees the breasts slowly with your left hand
as your other hand is resting over your eyes
Stay inside her. Stay until the morning comes
and you´ll find yourself gone, while still inside her

***

I den sista dikten är det åter saxofonen som spelar en stor roll. Jag har valt en av Charlie Mingus inspelningar där han har en rad framstående saxofonister med, John Handy ALTO SAXOPHONE, Booker Erxin TENOR SAXOPHONE och Shafi Hadi TENOR SAXOPHONE.




The Art of Listening

Turn on the radio, bend all over it
Bend over the radio and get turned on
Now: start listening to that saxophone as
if you have never before heard any music
Try to listen as if it´s the first time your ears are used
How? Simple: listen, listen, listen and don´t
let the wars in the morning paper take part in your listening
Don´t even let the dripping in the sink take part
and most of all: stay bent over the radio