Flyktingbloggen - flykt från verkligheten

Flyktingbloggens signaturbild

De kallar sig Flyktingbloggen. De utgör en krets av gamla stalinister, vänsterpartister, vänsterliberaler och sossar. Där finns Baharan Kazemi från FARR, gamle miljöpartisten Birger Schlaug, Henry Ascher från stalinistiska Kommunistiska Partiet, Anita Dorazio som försörjt sig på flyktingärenden ett halvt liv och många andra. Vad vilja dessa? Man kan börja med att citera vad de själva skriver:

"Flyktingbloggen är en partipolitiskt obunden samlingsplats för aktivister, debattörer, politiker och organisationer som arbetar för en mänsklig flyktingpolitik."

Min första tanke är: vad är "en mänsklig flyktingpolitik"? Jag har varit med i den här svängen tillräckligt länge för att våga ställa en sådan fråga. Jag arbetade i många år för att bistå flyktingar, jag tog mig personligen an en chilensk flyktingfamilj där en av familjens döttrar i praktiken blev min fosterdotter (och som jag fortfarande, många år senare, betraktar som en familjemedlem, liksom hennes två döttrar, av vilka den äldsta också är min guddotter), jag var på 1980-talet initiativtagare till organisationen Författare för flyktingar... med mera, med mera. Jag skäms alltså inte när jag uttalar mig i dessa frågor. Men jag har också lärt mig många läxor under åren, allt ifrån hopdiktade historier och rena bedrägerier till händelser av mer oskyldigt slag som ändå i grunden förändrat min syn på hela det flyktingindustriella komplex som numera har vävt samman kriminella ligor och goda människor i en och samma grupp där den ena inte längre känner igen den andra (eller rakare uttryckt: där de kriminella som tjänar miljarder lyckas dupera godhjärtade människor, år ut och år in).

Det är min bestämda uppfattning att de människor som arbetar med Flyktingbloggen som plattform tillhör just det segment som aldrig, oavsett vad, blir nöjda eller tillfredsställda. För dem duger det inte att Sverige per capita idag är världens fjärde största flyktingmottagare. För dem duger och räcker det inte att Sverige ensamt tagit emot flest irakiska flyktingar i världen, betydligt fler än USA (som initierade kriget som skapade flyktingarna och som idag genom sitt stöd till de syriska islamisterna skapar ännu en gigantisk flyktingström). Oavsett hur många som får PUT i Sverige kommer de alltid att yla om att vårt land för en "omänsklig flyktingpolitik". Varför gör de så? Det är svårt att svara på, men jag tror att den halvt religiösa flyktingretoriken är gräns- och ramlös. Den förmår inte ta till sig  hur realiteterna ser ut, varken ekonomiskt, kulturellt eller politiskt. Den lever på sin egen naivitet och tror att Sverige, trots ekonomisk kris, stor arbetslöshet och groteska FAS3-förolämpningar mot utstämplade och extremt fattiga medborgare, kan stå med vidöppen dörr mot resten av världen. Om Sverige hade fri invandring skulle de ändå klaga. Sverige har en flyktingpolitik som är orealistisk, dum och verklighetsfrämmande. Men den uppfattas av Flyktingbloggen och dess anhängare som raka motsatsen. Som om allt vore möjligt och inget kunde diskuteras. Det är oerhört svenskt och därför minst lika korkat. Och jag undrar om inte den bild de valt som "huvud" för bloggen också säger mycket om deras världsbild. Det är inte i huvudsak svarta människor som söker asyl i Sverige, även om nu somalierna är en stor grupp. Istället är det framför allt araber (palestinier, irakier, syrier) och afghaner. Men alltjämt kommer det människor från Balkan, varken svarta eller gula, som vi sjöng i söndagsskolan, utan européer som du och jag. Ack, måste man bygga sig en somalisk hydda för att få vara med i leken? Hur vore det med lite jord mellan tårna istället?

Det jag skriver har varken med hudfärg eller "ras" att göra. Det har att göra med vad som är realistiskt för ett litet land som Sverige. Hittills har såväl socialdemokratin som alliansen visat att de saknar ett perspektiv som sätter svenskarnas arbete, skatter och behov i relation till de nyanländas intag och konsumtion av skattemedel (fri bostad, sjuk- och tandvård, skola, livsmedels- och prylkonsumtion etc.). Det är förstås en grotesk politik i ett land som vårt, där nu ålderdomshemmen, daghemmen, sjukhusen och andra institutioner aldrig ens skulle våga drömma om en personaltäthet som den man har på hemmen för "ensamkommande". Jag tror att just dessa konkreta och mycket påtagliga problem kommer att fälla alliansen i nästa val och att SD kommer att ta ett stort kliv framåt. Att de gör det beror inte på att SD-politikerna skulle vara ovanligt skickliga och duktiga, eller att människor är insatta i och älskar deras politiska program,  utan just på att alliansen och andra partier i riksdagen fortsätter att vandra utmed det Golgata som gör att landets befolkning alltmer tappar förtroende för det de gör. Det är som om ingen tidigare hört talas om "proteströster". Alliansen är just nu SD:s främsta sympatisörs-raggare. Nästa riksdagsval blir en indikation på hur det står till. Jag är allt annat än optimist men betraktar med sympati varje form av protest från det man förr kallade "folkdjupet". Eller som min tandläkare säger. "Var så god och skölj."