Är du trygg i din by? Tiden är inne för motstånd - nu!

Jacques Hamel fick halsen avskuren idag av islamisterna.

Varje gång vi talar om islamismens mordiska gärningar tröstar vi oss helst med tanken att vi här ute på vischan ändå är säkra. Det är i de riktigt stora städerna dåden sker. Trodde vi! Låt oss blicka tillbaka, begrunda de senaste veckornas terror och fundera på om den tanken på minsta sätt är giltig. Det är den inte. Dagens islamistiska perversion kan vi läsa om här. Om några troende katoliker vill gå i morgonmässan i ett litet franskt samhälle, så vet de nu att de måste göra det med risk att bli mördade. 

Ingen går säker. Och det hjälper inte om presidenter eller statsministrar kommer resande med kramar och tröst. Det kanske det gjorde en gång i tiden. Men nu måste Europa - under mordhot - samla sig för något annat, något som inte är flygbombningar i Irak eller Syrien, något som inte är bilder av militär styrka utanför Europa. Det jag tänker på är en civilsamhällets mobilisering mot de muslimska enklaverna i Europa, de enklaver som fostrar och beväpnar islams mördare och terrorister. 

Vi har inte råd att förlora mot detta barbari. Om vi tror att friheten är ett grundläggande värde bortom de ideologiska tankesystemen måste vi aktivt ta ställning och agera utifrån det. Om vi vill våra barnbarn väl är tiden inne för ett annat agerande, ett resolut agerande som får politikerklassen i respektive europeiskt land att begripa att det inte längre går att gäspa och sucka, utan att aktivt ingripa mot alla dessa arabiska, asiatiska och afrikanska parallellsamhällen som vuxit fram - med maktens välsignelse och aktiva medverkan - i alla våra länder.

Vad menar jag med aktivt motstånd? Jag menar det som varje intellektuell de senaste tvåhundra åren har menat: det är min plikt som intellektuell att med pennan som vapen än kraftfullare och med större ambitioner argumentera emot orsakerna till den uppkomna situationen. 

Och det gör mig inte till en "särskild" människa. Pennan är mitt vapen men jag har samma plikt som resten av människorna - om de/vi orkar tänka, om de/vi orkar stiga ut ur trygghetsfällorna som politikerklassen velat bygga åt oss - att med ögon, öron och mun bidra till att sätta stopp för det som pågår. Om vi misslyckas finns det för oss bara ett öde: frihetens undergång och islamismens seger. Det tror jag inte att någon vill se.