Rabbinnäsor, leda i Amsterdam

Foto: Astrid Nydahl

"Ser Madonna på MTV och blir rädd att jag ska bli galen av ensamhet. Hela eftermiddagen gått runt i rummet och försökt få fäste någonstans, som en fisk i ett alltför litet akvarium. Genomgår en ny kris, det är för mycket, för länge, för mycket."

Mircea Cartarescu befinner sig i Amsterdam på stipendium. Han ska bo där hela fem månader. Ensam, i ett rum som saknar alla personliga förbindelser. Anonymiteten på väggarna, på golven, i taket, i allt det som är tomt, driver honom in i en ond cirkel.

Vad gör han i den situationen? Han går ut och köper pulverkaffe och börjar arbeta. Han arbetar hårt. Om så bara för att slå ihjäl tiden. Det är 1994. Han ser också John Lennon på tv, hans ansikte, säger Cartarescu, är ett "massivt huliganansikte", och mitt i detta ansikte sitter "en rabbinnäsa över den nobla överläppen." 

Jag hajar till. John Lennon har funnits i hela mitt liv. Aldrig skulle jag komma på tanken att låta hans näsa leda tankarna till en rabbin. Har rabbiner särskilda näsor? Cartarescu är nog glad för dessa generaliseringar för bara en stund senare skriver han: "Jag har börjat se ut som en fyrtioåring." 

Aha! Rabbinnäsa eller fyrtioåringsutseende! Det läser jag mig till i hans dagbok (översatt till svenska av Inger Johansson), utan att egentligen veta hur jag såg ut 1992 eller hur Lennons näsa egentligen var formad.

Ren tillfällighet: nysläppta bilder på John Lennon i gårdagens Daily Mail.
Motsäger de Cartarescu eller bekräftar de hans dagboksanteckning?